Kan man lita på opinionsmätningarna?

Av | 14 december, 2017

Frågan är var gränsen går för när väljarundersökningarna inte längre är tillförlitliga.

Går det uppåt eller neråt för riksdagens nyaste parti, Sverigedemokraterna? Förra veckan nådde SD sin högsta siffra någonsin i en opinionsmätning 10,1 procent enligt Sentio. Bara fyra dagar tidigare hade Aftonbladet/United Minds placerat partiet på 9,9 procent.

Men mittemellan dessa båda undersökningar kom Skop och gav SD rekordlåga 4,7 procent. Kan man över huvud taget lita på mätningarna?

Frågan är var gränsen går för när väljarundersökningarna inte längre är tillförlitliga. Jag vet faktiskt inte, säger Mats Knutson, politisk kommentator i nyhetsprogrammet Rapport på SVT.

Snart drar Statistiska Centralbyrån, SCB, igång sin andra stora årliga partisympatiundersökning. Opinionsmätningar tillmäts stor vikt i en demokrati och gör det möjligt för politiska partier att anpassa sig till folkviljan.

Men på den svenska marknaden finns för närvarande hela åtta aktörer som mäter partisympatier. Alla undersökningsföretag använder sig av sina egna metoder för att komma fram till de senaste opinionssiffrorna. För varje år som går blir mätningarna fler, vilket ökar intresset för politik.

Ett problem för de politiskt intresserade är dock att samma veckas mätningar kan peka på helt olika resultat. I en mätning går ett parti kraftigt upp och i annan mätning rasar samma parti.

Förra veckan presenterade Aftonbladet en undersökning om att Sverigedemokraterna ökat rejält, medan Sifo visade mycket lägre siffror. En eller två procentenheter betyder mycket, inte minst för medierapporteringen, säger Mats Knutson till Dispatch International.

Vi är väldigt medvetna om problem med opinionsundersökningar gjorda av olika opinionsföretag. Opinionsundersökningar ger en trubbig ögonblicksbild.

Till skillnad från andra medier köper inte SVT några egna opinionsmätningar, utan refererar till andras. Störst trovärdighet anses SCBs undersökningar ha, bland såväl makthavare som medier. SCB drar slumpmässigt respondenter (svarande) ur sitt register över alla röstberättigade medborgare i Sverige.

I maj 2012 ringde SCB runt till ett slumpmässigt urval av människor som får rösta i riksdagsval – 9 039 personer utan övre åldersgräns. Andelen som deltog var 60,5 procent. Bortfallet var alltså nästan 40 procent. För att hantera bortfallet frågar SCB vad man skall rösta på och hur man röstat i det senaste riksdagsvalet.

Vi frågar om man röstade i senaste riksdagsvalet och vad man i så fall röstade på, säger Johan Eklund som är undersökningsledare för partisympatiundersökningen vid SCB.

Dessa siffror jämkas sedan mot valresultatet 2010. Om det för ett parti är en mindre andel som uppger att de röstade på exempelvis Centerpartiet jämfört med vad de faktiskt fick i det senaste riksdagsvalet så antar man att man inte lyckats få tag på tillräckligt många centerpartister.

Anledningen till att väljarundersökningarna skiljer sig så markant beror på hur undersökningsföretagen gör sina slutliga viktningar. I varje väljarundersökning finns ojusterade uppgifter.

Undersökningarnas kvalitet påverkas alltså av hur många uppringda som inte kan eller inte vill svara.

Enligt Jenny Madestam, lektor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, är dock urvalsprocessen det viktigaste för den som vill få fram en så sann bild av opinionsläget som möjligt. Hon är därför mera upptagen av vilka personer man ställer sina frågor till.

Är det en minipopulation eller en selektiv grupp väljare?

Minipopulationer speglar befolkningen, medan en selektiv grupp väljare innebär att ett politiskt parti har oproportionellt många sympatisörer i den aktuella väljarundersökningen.

Jenny Madestam menar att journalister har dåliga kunskaper i statistik, vilket gör att de inte vågar inta en kritisk hållning till opinionsmätningarna. Denna åsikt delas av forskaren Johan Martinsson, lektor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Journalister förstår inte alltid vikten av att rapportera urvalsprocessen, säger han.

I exempelvis webbaserade undersökningar har det visat sig vara svårt att få fram en urvalsgrupp som är representativ för hela befolkningen. Vissa partier har anhängare som är mer benägna att delta i webbaserade undersökningar än andra, och åldersfördelningen kan bli snedvriden på grund av olika internetvanor i olika åldersgrupper.

Opinionsmätningar är visserligen ögonblicksbilder, men de har förmågan att bryskt kunna avsätta en partiledare som kämpar i motvind. Medierna kan använda opinionsundersökningar för att påverka den politiska processen.

Journalister har en tendens att fokusera på kapplöpningsjournalistik och vem som ska vinna, i stället för att rapportera om partiernas politiska program, säger Johan Martinsson.

Ett parti som brukar betraktas som känsligt för opinionsmätningar är Folkpartiet Liberalerna. När opinionssiffrorna kröp långt under riksdagsspärren på fyra procent i mitten av 1990-talet, utbröt krisstämning inom partiet och partiledaren Maria Leissner valde att hellre avgå frivilligt än att testa sin popularitet i riksdagsvalet 1998.

Partiledare som har lågt stöd i väljarundersökningar vågar sällan driva politiska frågor som går emot den allmänna folkopinionen:

På 1990-talet var det folkpartiets ledare Maria Leissner som fick löpa gatlopp när hon mötte skräck-siffror på tidningarnas löpsedlar. I dag är det Centerpartiets Annie Lööf.

Av Carl Gram

KOMMENTAR: Sommaren 2012 stiftade jag bekantskap med opinionsbildaren Ingrid Carlqvist på Facebook. När hon och dansken Lars Hedegaard startade Dispatch International skickade jag många nyhetstips till Ingrid Carlqvist på chatten på Facebook. Till slut tröttnade hon nog på alla tips som fyllde hennes privata chatt och kastade tillbaka bollen en gång. Ingrid Carlqvist frågade om inte jag ville vara snäll och skriva en artikel om just opinionsmätningar. Jag förstod vinken och tackade förstås ja till erbjudandet.

Artikeln om opinionsmätningar kom att bli startpunkten för mitt frilansande inom svensk alternativ media. Jag började hos Dispatch International och slutade hos webbtidningarna Nya Dagbladet och NewsVoice . Fem år har gått sedan den här artikeln publicerades – under den tiden har Sverige förändrats. Nu fortsätter resan med att beskriva dagens Sverige, intervjua beslutsfattare, experter och vanliga svenskar för att skaffa underlag till de samhällsfrågor som behöver besvaras nu för att morgondagens Sverige ska återgå till att vara ett bra land.

Artikeln publicerades ursprungligen av Dispatch International, 25 oktober, 2012. Då artikeln har återskapats från sökmotorer på internet kan det finnas språkliga fel jämfört med den ursprungliga versionen.

Regler för kommentarer:

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton, var artig, hota aldrig och framförallt använt sunt förnuft.

Lämna ett svar