Recension: ”Mördare utan ansikte” – Henning Mankell

Av | 22 juli, 2018

När författaren Henning Mankell släppte kriminalromanen ”Mördare utan ansikte” 1990 blev det början på en rad spännande romaner om poliskommissarien Kurt Wallander i Ystad. I den här romanen ska han lösa fallet med det äldre bondeparet som brutalt mördas på deras gård på den skånska landsbygden.

(newsgramNynäshamn 22 juli 2018)

Henning Mankell (red. född 3 februari 1948 – död 5 oktober 2015) tillhör en av de mest framstående kriminalförfattarna i vår tid. Inte bara i Sverige. Utan också internationellt. Han tillhör skaran författare som lyckas gestalta ett Sverige i stadd förändring. En av Henning Mankells allra populäraste romanfigurer är poliskommissarien Kurt Wallander vid polisen i Ystad. Kriminalromanen ”Mördare utan ansikte” är den allra första i en svit deckare om en sliten medelålders polisman som kämpar med att få privatlivet att fungera, samtidigt som han är fullt sysselsatt med att lösa spännande och gåtfulla mordfall på arbetstid.

I kriminalromanenMördare utan ansikte” träder konturerna av en svensk flyktingpolitik fram, som redan då låg långt bortom räckhåll för politiker och rättssamhälle att tygla.

Romanen ”Mördare utan ansikte” handlar om ett äldre bondepar i Skåne som mördas en natt i januari. Bild: Leopard Förlag

En tidig morgon i januari 1990 väcks poliskommissarien Kurt Wallander av telefonsignaler från polisen i Ystad. Detta blir upptakten till jakten på att lösa ett bestialiskt mord på ett äldre par. Bondeparet Maria och Johannes Lövgren hittas livlösa av grannen i deras hem någonstans på den skånska landsbygden. Mannen är död – innan kvinnan dör på sjukhuset hinner hon säga ett ord som snabbt läcker ut till media. ”Utländsk”.

När allmänheten får reda på detta piskas stämningen upp mot asylsökande som har kommit till Sverige. Flyktingförläggningen i Ystad sätts i brand – en somalisk asylsökande mördas. Plötsligt inser Kurt Wallander att han måste skynda sig och lösa det bestialiska mordet på det äldre paret för att ytterligare våldsamheter inte ska bryta ut.

All the Wallander books are basically a discussion on the relationship between democracy and the system of justice, which is one of the most important discussions we can have, because if the system of justice can’t work then democracy can’t work.” Författaren Henning Mankell om Kurt Wallander-romanerna, The Irish Times 27 juli 2013

Romanen ”Mördare utan ansikte” beskriver kamratskapen mellan poliserna hos Ystadspolisen på ett fint sätt. Hur de ger och tar för att få polisarbetet att hänga ihop. Till exempel den gången när Kurt Wallander allt för berusad beger sig hemåt en sen natt på en vinglig färd genom Skåne. Han blir stoppad av polisbetjänterna Peters och Norén som snabbt fattar galoppen – men löser situationen galant. Kamrater emellan. Henning Mankell skildrar Kurt Wallanders våndor över fadern som är på väg in i demensens dimmor – medan dottern Linda inte riktigt vill ha med honom att göra.

Kurt Wallander-romanen ”Mördare utan ansikte” är sparsam med att beskriva våld i detalj – däremot skildrar Henning Mankell vardagslunken och relationer på ett övertygande sätt som många kan känna igen. Romanen följer dramaturgins klassiska regler för hur en historia ska berättas. För bitvis är det snabb jakt för att få fatt i mördaren. Kanske därför Kurt Wallander-romanerna uppskattas av läsare över hela världen?

Henning Mankells kriminalroman ”Mördare utan ansikte” kan köpas som pocket här!

Av Carl Gram

Regler för kommentarer:

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton, var artig, hota aldrig och framförallt använt sunt förnuft.

Lämna ett svar