Personligt: Jan Tullberg

Dagens invandringspolitik handlar inte om att hjälpa flyktingar utan om att göra Sverige till ett mångkulturellt land. Den kände ekonomen och forskaren Jan Tullberg menar att detta kan få allvarliga konsekvenser för Sverige som nation. Man måste tänka på att syrisk identitet är en frukt av syrisk mentalitet och syrisk kultur. Då blir Sverige mer likt Syrien, säger han.

I en exklusiv intervju för Dispatch International berättar ekonomen Jan Tullberg, forskare i ekonomi och sedan 2006 verksam på olika forskningscentrum vid Stockholms universitet, om sin syn på den pågående samhällsutvecklingen i Sverige och andra delar av världen. Tillsammans med hustrun Birgitta Tullberg, professor i biologi vid Stockholms universitet, har han skrivit boken Naturlig etik en uppgörelse med altruismen. Den finns också på engelska i digitalt format och i en förkortad version. Den har ett darwinistiskt perspektiv på människan, våra normer och våra beteenden. Utgångspunkten för Jan Tullbergs mångåriga forskningsarbete har varit att koppla etikbegreppet till ekonomi och statsvetenskap.

Varför tog du steget och började skriva artiklar om svensk invandringspolitik?

Det kändes som den absolut viktigaste frågan att skriva om. Jag dras till frågor där den förnuftiga rösten är svag och behöver hjälp. Jag har också ett horn i sidan till det gamla hyllandet av uppoffring, vilket i mångt och mycket kännetecknar dagens invandringspolitik. Man hyllar det dumt snälla.

Vilket bemötande har du fått från dina kolleger på dina opinionsbildande artiklar?

De första grejerna handlade om ekonomi. Hela ekonomiskrået är rädd för den här frågan. Inom den amerikanska armén använde man kring homosexualitet talesättet: We dont ask, You dont tell. [Vi frågar inte, du berättar inte) Det har blivit samma sak för ekonomer att inte diskutera invandringsfrågan.

Varför slog svenska partier in på den nuvarande invandringspolitiken?

Högern gillade EU-tanken för att kunna få mindre stat och mer marknad. Högern trodde också att EU kunde användas för att få slut på det gamla sosseväldet. Nu steg två: Nyliberalerna vet att man inte kan kombinera en välfärdsstat och öppna gränser, vänstern tror att det nyliberala samhället med låga löner kommer att göra klasskampen annorlunda med etniska och religiösa tecken. Vänstern tror att de kan använda grupper som nyttiga idioter, men i själva verket blir vänstern troligen en nyttig idiot åt andra grupper. Vi kan få ett libanesiskt mångkulturellt samhälle. Syrien och Irak har fungerat, trots etniska motsättningar. I det här sammanhanget framstår alla realistiska alternativ som en försämring för svensken. Trots det är man piggare på att riva än att bygga i dag.

Hur ser du på den samhällsförändring som Sverige har genomgått de senaste årtiondena?

Invandringen är det stora problemet. Sverige har inte varit framgångsrikt på att hantera invandrarproblematik. Svensk kultur gör att det konformistiska trycket är stort. Både högern och vänstern accepterar det mesta och åker tillsammans i samma färdriktning. Sverige kör åt ett håll med en uppfattning i taget. Den fråga som har drivits av etablissemanget har genomförts. Sedan går man vidare med en ny fråga. Har man väl raserat förtroendet, ökat kriminaliteten och skapat en gangsterekonomi, så blir det dock synnerligen svårt att bygga någonting nytt.

Vilken betydelse har svensk kultur?

Svensk kultur kan vara svår att förstå för andra. Men man måste ändå göra det till en premiss, inte göra omsvenskarna. Någonstans blir invandrarna så många att de blir en motkraft och kan skapa serie-reaktioner i samhällsbygget. Om vi använder oss av Libanon-exemplet: Om en grupp bygger en milis, vad ska de andra grupperna göra då? Jo, de måste också skaffa sig egen militär kapacitet. En lärdom är att många invandrare inte lämnar sin gamla identitet, utan den förstärks i stället.

Hur kan vi förhindra en sådan utveckling?

Min ingångspunkt är att det inte är bra med olika antagonistiska grupper i en stat. Jag vill ha politisk pluralism. En vänster och en höger med olika positioner. Men den etniska positionen kan du aldrig flytta på. Utan den förstärks i mötet med andra etniciteter. Nationell handlingsfrihet behövs. Men det är viktigt att ha etnisk homogenitet för att förhindra konflikter.

Vilken roll spelar EU?

EU-byråkratin vill nog ha EU-medborgare utan etniska förtecken. EU styr genom sin oförmåga. Man fattar några beslut. När det inte går så bra tar man nya beslut som förstärker centraliseringen till Bryssel.

Vad ligger bakom den nuvarande invandringspolitiken i Sverige och andra västländer?

Det finns nog ingen stor idé bakom invandringspolitiken. Man resonerar mera som människor som tillhör religiösa sekter. Man sätter upp en massa handlingsregler och hoppas att det ska gå bra om man följer reglerna. Asylregler låter bra men begränsa dem gör man inte, det låter inte snällt. Det finns en ansvarslöshet och man fortsätter på den väg man har slagit in på. Det går inte att lägga om kursen när det går dåligt. När man ser isberget gör man ingenting alls. Vi kan ta liknelsen med en familj. Föräldrarna bestämmer sig för att adoptera alla som behöver bättre föräldrar. Ju fler adopterade barn desto sämre föräldraskap. Att misslyckas genom att vara allt för god skildras som en hjältedöd.

Hur agerar svenska politiker?

Politik handlar om att välja. Urprincipen är att ställa grupp mot grupp. Men politikerna vill inte prioritera, utan väljer någon av grupperna. Men de väljer aldrig bort. Satsar man på skolan så väljer man bort folkpensionärer. Politikerna vill att väljarna ska se prioriteringarna, men inte bortprioriteringarna. För det kan beskrivas som diskriminering.

Vilken är skillnaden mellan ekonomens och politikerns sätt att tänka?

Inom ekonomi talar man om rivaliserande produkter. Äter du den hamburgaren så kan ingen annan äta upp den. Ser du på film på nätet så kan andra se filmen. Nästan allt som politiker beslutar om är rivaliserande. När det kommer så många invandrare hit blir det en standardsänkning för alla. Både för svenskar och invandrare. På ett tidigt stadium kunde politikerna ha slopat många löften.

Hur kan Migrationsverkets allra senaste prognos påverka den svenska invandringspolitiken?

Man borde ha tänkt på detta för länge sedan. Åtminstone i början på hösten när den stora folkvandringen hit började. Nu väntar alla på att andra ska ta det första steget. Det räcker inte med att se ett problem. Det finns ett stort tryck mot Sverige och vi kan behöva lära av ungersk politik. Men det kan dröja länge tills svenska politiker är redo. De som har vaknat vill ändra den svenska signalpolitiken. Men man har jobbat upp ett så stort tryck mot Sverige att vi måste stänga gränsen. Sverige har lång väg kvar till tillfrisknandet.

Vilket utrymme har de svenska partierna för att kunna genomföra en triangulering inom invandringspolitiken?

Om det blir det revolt i ett parti kommer den nya ledaren behöva hålla ihop partiet. Och då måste det nya partiet behålla tillräckligt mycket av den gamla politiken för att kunna behålla de gamla partimedlemmarna. Ingenting tyder på att politikerna klarar av en omläggning. Politikerna tror att det finns bromssträcka kvar. Mångkultur är ett projekt som rullar på hela tiden med nya asylsökare och anhöriginvandrare. Problemen klingar inte av, de ökar.

Hur kan allt detta att sluta för Sverige?

Det suspekta med svensk invandringspolitik är att den inte handlar om att hjälpa flyktingarna. Då skulle Migrationsverket dela ut TUT [tillfälliga uppehållstillstånd], inte PUT [permanenta uppehållstillstånd]. Nu ger man PUT för att göra Sverige till ett mångkulturellt land. Man måste tänka på att syrisk identitet är en frukt av syrisk mentalitet och syrisk kultur. Då blir Sverige mer likt Syrien.

Vi får den mångkultur som svenska politiker säger sig vilja ha. Det finns ett kinesiskt ordspråk som uppmanar att tänka efter vad man verkligen önskar sig innan man formulerar sin önskan. Det finns en risk att önskningen förverkligas, men inte blir som man hoppas.

Av Carl Gram

Artikeln ursprungligen publicerad av Dispatch International november 4, 2015.