Tisdagens sorgebesked att Prins Henrik av Danmark har gått bort, visar också vilken roll kungligheter kan ha för att ena folk över generationsgränser.
[newsgram – Nynäshamn 15 februari 2018]
Någon har sagt till mig att kungafamiljen är lite grann som en familj i familjen. Oavsett en undersåtes ålder i livet så har vi alla en speciell relation till de kungliga. Ta kungabarnen Victoria, Carl Philip och Madeleine som ett exempel. Antingen har vi följt dem genom livet med en äldre persons ögon. Vi har sett kungabarnen växa upp, ta deras första stapplande steg i vuxenlivet för att skaffa egna familjer. Eller så har man varit jämnårig med kungabarnen och följt Victoria, Carl Philip och Madeleine och känt samhörighet för att man delat samtida livsproblem och därmed fått gemensamma livserfarenheter
Om den svenska kungafamiljen är en familj i familjen för oss svenskar? Jamen, då måste den danska kungafamiljen vara det svenska folkets kusiner. Åtminstone känner jag så när jag möts av den tråkiga nyheten att Prins Henrik av Danmark har gått bort efter en längre tids sjukdom.
Prins Henrik föddes 1934 i Frankrike som aristokraten Henri de Laborde de Monpezat. Han mötte Drottning Margrethe under diplomatisk tjänstgöring i London. I tisdags meddelade det danska Kungahuset att Prins Henrik gått bort. Han blev 83 år.
Hans Kongelige Højhed Prins Henrik sov tirsdag den 13. februar kl. 23.18 stille ind på Fredensborg Slot.
Prinsen var omgivet af Hendes Majestæt Dronningen og de to sønner.
Nu är Prins Henrik av Danmark borta. Sörjd och saknad av Dronningen som älskade honom genom ett helt liv. Nu får sönerna, Kronprins Frederik och Prins Joachim, föra faderns arv vidare till deras egna barn.
Av Carl Gram