När FNs flyktingkonventioner och asylrätten ändrades från att gälla folk på flykt i Europa till att omfatta alla i hela världen på flykt – så lade man grunden till den nuvarande flyktingkrisen i Europa. Om ingenting görs riskerar värdnationer att gå under på grund av det stora antal asylsökande och migranter som söker sig till Europa.”Det som krävs nu är att man inser att vi måste göra om flyktingpolitiken drastiskt”, säger forskaren Joakim Ruist till Dispatch International.
Nu höjs allt fler röster i den offentliga debatten om att asylrätten måste modifieras för att bättre passa in i ett tidevarv som präglas av ständiga folkvandringar från Afrika och Mellanöstern till Europa. Forskaren och den tidigare moderata riksdagsledamöten Anne-Marie Pålsson menar att i praktiken har asylrätten kommit att inkludera en rätt för den enskilde att välja vilket land denne vill söka skydd i, en rätt att få sina asylskäl prövade utan att behöva identifiera sig, en rätt att vid avslag på asylansökan stanna kvar och gömma sig och en rätt att lämna ett obegränsat antal asylansökningar. Det finns dock fler experter som höjer ett varnande finger i luften mot tillämpningen av den absoluta ”asylrätten”.
Man måste inse att vi har ett dokument som skrevs för 65 år sedan och att världen ser annorlunda ut i dag. Då måste man kanske se över flyktingkonventionerna, säger Joakim Ruist, forskare i nationalekonomi med statistik vid Göteborgs universitet, till Dispatch International.
Han berättar att FNs flyktingkonventioner och asylrätten tillkom för att lösa flyktingsituationen i Europa efter andra världskriget. För att reglera de nya värdnationernas åtaganden gentemot dessa människor skrevs FNs flyktingkonvention år 1951. I den stadgades, väl avgränsat, att människor som på grund av ”händelser i Europa före 1951” och befann sig på flykt i ett annat land och riskerade förföljelse om de återvände till sitt hemland inte fick skickas tillbaka. Drygt 20 år efter att FNs flyktingkonventioner skrevs så sådde man fröet till dagens flyktingkris i Europa. Utan att i övrigt ändra på konventionen ändrade man år 1967 den då till att inte bara gälla människor som var på flykt på grund av händelser i Europa före 1951 – utan alla i hela världen som befann sig på flykt.
Det som krävs nu är att man inser att vi måste göra om flyktingpolitiken drastiskt. Jag tycker att EU gemensamt ska sätta ett mål om antalet flyktingar man kan ta emot på ett år. Sedan får man fördela detta antal i EU, säger Joakim Ruist.
Ekonomiforskaren Jan Tullberg från Handelshögskolan i Stockholm är inne på samma linje som Joakim Ruist. Han tycker att det har blivit dags att säga upp 1967 års flyktingkonvention – och ersätta den absoluta ”asylrätten” med en flyktingpolitik på Sveriges egna villkor.
Är det möjligt att förändra asylrätten – i ett Sverige som blir allt mer polariserat?
En modifiering av asylrätten är nödvändig för att lösa problemet med att hyckleriet kring asyl blottats. Kombinationen att säga alla är välkomna vid svenska gränsen och samtidigt försöka stoppa dem innan de kommer hit är stötande. Löftet måste bli smalare och ärligare, säger Jan Tullberg till Dispatch International.
När bilden på 3-årige Aylan Kurdis livlösa kropp på en turkisk strand spred sig i media i höstas så utbröt ett närmast religiöst väckelsemöte i Sverige. Under parollen ”Refugees Welcome” anordnades en manifestation för flyktingmottande på Medborgarplatsen i Stockholm.
”Mitt Europa bygger inga murar. Vi hjälps åt.” sa statsminister Stefan Löfvén, S, inför åhörarna på Medborgarplatsen.
Några månader senare fick S/MP-regeringen vackert krypa till korset och införa tillfälliga gränskontroller för att dämpa antalet asylsökande och migranter som sökte sig hit. Emma Persson, asyl- och migrationsrättsexpert på Advokatbyrån Thomas Bodström, kritiserade då S/MP-regeringen i skarpa ordalag.
Asylrätten är okränkbar. Kommer man till en gräns och säger att man vill söka asyl så ska man få sin asylansökan prövad, sa Emma Persson till Aftonbladet.
Ett påstående som genast får mothugg av Jan Tullberg.
Invandringsförespråkarna försöker undvika debatten genom att göra asylrätten till något heligt. Man behöver inte reta dessa närmast religiöst troende mer än nödvändigt och kräva avskaffad asylrätt. Men man kan faktiskt göra om asylrätten. I dess nuvarande utformning handlar asylrätten om gränslösa åtaganden som bygger på antagandet att den sällan kommer att nyttjas. Asylrätten kan dock inte vara en öppen biljett vart man vill. Den som kommit bort från krigsområdet är inte i akut nöd och personens vilja att uppgradera sitt boende till ett rikare land är inget önskemål som bör prioriteras.
Den senaste flyktingkrisen i Europa uppstod i somras när flyktingläger i Jordanien, Libanon och Turkiet började tömmas på folk. Snart befann sig dessa människor på en folkvandring genom Europa på väg mot favoritdestinationerna Tyskland och Sverige. Till sist tvingades utrikesminister Margot Wallström, S, erkänna att systemen i Sverige skulle braka ihop – om det fortsatte att komma allt för många asylsökande hit.
Är det rimligt att asylrätten och FNs flyktingkonventioner står över medborgarnas och landets säkerhet?
Nej, en regering är primärt ansvarig inför befolkningen i landet. Inget annat är överordnat det. Politikerna måste göra rätt slags avvägningar och ständigt utveckla nationella och internationella policys. Krisen visar att de rådande reglerna är synnerligen bristfälliga, avslutar Jan Tullberg.
Av Carl Gram
Artikeln publicerades ursprungligen av Dispatch International 12 februari, 2016.