Krönika: Det blåser upp till storm

av | 28 april, 2019

Ett gammalt tjuvknep om man gjort något dumt är att ställa sig upp och peka på någon annan för att själv komma undan. Det gjorde Barack Obama och Hillary Clinton för att dölja att dom försökt rigga valresultatet i presidentvalet 2016 i USA. Härhemma beställde MSB en rapport för att påvisa Russian Collusion i svensk tappning.

newsgram | Nynäshamn 28 april 2019

| KRÖNIKA | De vänsterliberala opinionsbildarna Anders Lindberg, Aftonbladets politiske redaktör, och Peter Wolodarski, Dagens Nyheters chefredaktör, har gjort sig kända för att vara snabbt ute och varna för främmande makters misstänkta inblandning i Sveriges affärer. I deras värld är syndabocken alltid Ryssland. Inför riksdagsvalet i höstas larmade alarmisterna så högt att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) såg sig nödgad att beställa en rapport från en brittisk tankesmedja som finansieras av bland andra den excentriske miljardären George Soros.

Tankesmedjan Institute for Strategic Dialogue (ISD) är så pass suspekt att SVT inte ens ville nämna den vid namn när man förmedlade nyheten om rapporten. Experterna Anne Applebaums och Peter Pomerantsevs slutsats blev en stor besvikelse för det svenska etablissemanget. Ingen Russian Collusion.

Sverige – en spegelbild av USA?

Liksom den upphaussade Muellerrapporten kom MSB-rapporten fram till att Ryssland inte lade sig i valrörelsen för att gynna det utpekade partiet Alternativ för Sverige (AfS). Faran med att avgränsa en rapports syfte – så som man gjorde med Mueller- och MSB-rapporterna – är att man kanske inte lyfter på alla stenar och tittar vad som gömmer sig där.

Eller så kan det bli på det viset att man tar det säkra före det osäkra och misstänkliggör ett land som man vet inte gjort något för att alarmister som Lindberg och Wolodarski ska kunna ställa sig upp och vifta med armarna så pass mycket att det blir ett jättestort dammoln som gör att ingen av oss andra ser att någon annan varit där och petat i valresultatet.

Det blåser upp till storm. Narrativet “Russian Collusion” fungerade inte som avledningsmanöver – varken i USA eller Sverige. Nu börjar processen för att ställa ansvariga till svars för kuppförsöket mot Donald Trump i USA. Kommer ansvariga för det mångkulturella projektet ställas till svars i Sverige? Det återstår att se. Foto: EPA/JOHAN NILSSON

 

När det gäller Muellerrapporten kom man fram till att Ryssland inte försökte påverka utgången av det amerikanska presidentvalet 2016. Om Muellerrapporten haft ett bredare fokus hade man kanske kunnat gå vidare för att undersöka andra spår som dök upp under utredningens gilla gång. Men nu kom allt att handla om Russian Collusion och Donald Trump. Samma sak gäller rapporten som MSB beställde från den där tankesmedjan som George Soros skickar pengar till. Här handlade allt om Russian Collusion, Gustav Kasselstrand och hans altright-kompisar.

Förra året varnade Karin Pettersson (Anders Lindbergs gamla chef på Aftonbladets ledarredaktion, reds. anm) andra för sociala mediers inflytande. Hon störde sig på att AfS syntes och hördes överallt när hon loggade in på Facebook och Twitter. Målgruppen för AfS var i första hand väljare som tröttnat på SDs vana att byta åsikt beroende på hur vindarna blåste just den dagen. På Flashback passerade tråden om AfS en miljon läsare någon gång under sommaren. På Facebook gick AfS om Centern några dagar innan valdagen. Panik utbröt hos centerungdomarna i Stockholm som på stående fot lovade att skänka en slant till det vänsterextrema Expo för varje skalle som dök upp på AfS avslutande kampanjmöte i Kungsträdgården.

Redan där borde förväntansfulla centerväljare anat ugglor i mossen och fattat att det går bara inte att lita på Annie Lööf.

 

Egentligen är det rätt fantastiskt att det gick så pass dåligt som det gjorde för AfS, Medborgerlig Samling, Piratpartiet, Feministiskt initiativ, Nordiska Motståndsrörelsen och alla andra småpartier utanför riksdagen. Något liknande har aldrig hänt förut. I vanliga fall brukar småpartierna skramla ihop några procent tillsammans. I förra årets val blev det knappt någon alls. Å andra sidan var det tur för de gamla riksdagspartierna. De som kallas för sjuklövern, eller åttaklövern beroende på hur pass trött man är på käbblet i riksdagen.

Varför användes “Russian Collusion”-narrativet också i Sverige?

Ibland brukar jag roa mig med att kasta ut en fråga på måfå till folk som jag känner för att höra vad de tycker om valvakan förra året. Ingen av dem röstar på SD eller något annat lika hemskt. Utan de är öppna med att dem röstar på “anständiga partier” som Moderaterna, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet. Varje gång blir det likadant. Ledsna miner. Förtvivlade röster. Jag behöver inte säga någonting, utan kan lugnt luta mig tillbaka och lyssna på det som dom har att säga om det som hände under valvakan. Då får jag höra berättelser om Valmyndighetens hemsida som kraschade när det såg lovande ut för SD, AfS och de andra småpartierna.

Ingen verkar tro att det gick rätt till vid rösträkningen. Alla som jag frågat ventilerar misstanken att valresultatet måste ha berott på valfusk. En gammal trofast sosseväljare har sagt att det inte är någon vits längre att gå och rösta. Det blir fel i alla fall. Det kan vara så att vanligt folk inte låter sig lugnas av Valmyndighetens förklaring att hemsidan överbelastades och därför kraschade. Då måste man ställa sig frågan varför MSB och opinionsbildare piskade upp en stämning som gjorde många oroliga i onödan.

Trots hård konkurrens om väljarna trillade inget av partierna som ingick Decemberöverenskommelsen ut ur riksdagen. Fastän det såg dystert ut för Liberalerna och Miljöpartiet. Det var meningen att DÖ skulle gälla tills 2022. Nu klarade sig alla DÖ-partierna. Man kan gott och väl säga att Decemberöverenskommelsen var en slags statskupp för att runda riksdagen i två mandatperioder – dess upphovsman sägs vara Barack Obamas svenske bundsförvant Fredrik Reinfeldt. I dagarna kastades Obama framför bussen.

 

När det gäller Russian Collusion och Donald Trump har det börjat gå upp ett ljus för många att det var en avledningsmanöver för att ingen skulle upptäcka att Barack Obama och Hillary Clinton försökte sätta krokben för Trump. Allting tyder nämligen på att Obama och Hillary konspirerade för att genomföra en statskupp i världens mäktigaste land: USA. Men utan militärens inblandning.

Tänk om “Russian Collusion” i svensk tappning handlar om att dölja att partierna som ingick Decemberöverenskommelsen var beredda att göra vad som helst för att hålla kvar DÖ-partierna i riksdagen tills 2022?

MSBs narrativ Russian Collusion och svenska högerextremister ledde heller inte någonvart. Då konstaterade det svenska etablissemanget glatt att riksdagsvalet inte utsattes för någon utländsk påverkan. Om man däremot betraktar Decemberöverenskommelsen som en statskupp avsedd att runda riksdagen fram tills 2022 kan man inte slå sig till ro och tänka att allt är frid och fröjd. Ju mer som kommer fram om Obamas och Hillarys statskuppsförsök i USA – desto större anledning finns det att kritiskt granska om några svenska aktörer hade något att vinna på att rigga riksdagsvalet 2018. Detta för att inte äventyra det mångkulturella experimentet i Sverige.

Tänk om MSB hade rätt i sina misstankar att något fuffens var i görningen – men tittade åt fel håll?

En sak är säker. I Sverige, liksom USA, finns det rätt många som biter nervöst på naglarna. De satsade all prestige på att Barack Obamas mångkulturella världsordning skulle bli den rådande framgent. Men så kom Donald Trump som en räddare i nöden för oss andra och vände uppochner på schackbrädan. Medan vi andra tittar på försöker nu många rädda sina egna skinn genom att sopa igen spåren. Russian Collusion och Donald Trump var ett blindospår – liksom Russian Collusion och svenska högerextremister.

 

Hela DN inser att någon kommer att utses till syndabock i det politiska spelet för att det blivit som det blivit i Sverige. Kampanjledaren David Schwarz enträgna arbete på 1960-talet för att göra Sverige till ett mångkulturellt land kan bäst liknas vid ett kuppförsök mot det svenska folket. Allt fler menar numera att den som bär störst ansvar är Bonnierimperiets flaggskepp DN.

Faller en, faller alla

Nu försöker DNs Peter Wolodarski för andra gången i rad använda ett litet barn i nöd för att driva den mångkulturella agendan till dess yttersta spets. Förra gången använde han en bild på 3-årige Aylans livlösa kropp på en strand i Medelhavet – nu är det 3-årige Mohammed Skråmo som är strandsatt i ett flyktingläger någonstans i Mellanöstern. Wolodarski vill nämligen att IS-terroristernas barn ska få sitta i en skolbänk bredvid barnen till dom som föll offer för Islamiska statens barbarier. För Peter Wolodarski står mycket på spel. Det var nämligen Dagens Nyheter som en gång i tiden initierade tanken om mångkultur i Sverige.

Anders Lindberg då? Han funderar som bäst på att dra sig tillbaka från Twitter. Det är inte roligt längre. Om gråsossarna en dag lyckas återerövra makten över arbetarrörelsen kan det bli på det viset att hen behandlas som strejkbrytare förr i världen och bildligt talat rullas i tjära och fjädrar och därefter ställs ut till allmän beskådan.

Molnen börjar synas vid horisonten.

Av Carl Gram

Regler för kommentarer:

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton, var artig, hota aldrig och framförallt använt sunt förnuft.

Kommentera