Personligt: Lars Bern

För första gången i världshistorien har vi fri debatt. Samtidigt som eliten träffas på Bilderberg-gruppens hemliga möten växer avståndet till vanligt folk. Internet gör att den vanlige medborgaren kan göra sin röst hörd och avslöja sanningen om dolda hemligheter. Det skrämmer eliten. ”Det har alltid varit ett stort gap mellan eliten och vanligt folk. Det är bara det att vanligt folk inte har vetat hur lurade de har blivit”, säger Lars Bern.

I en exklusiv intervju med Dispatch International berättar den respekterade samhällsdebattören Lars Bern om ett livslångt miljöintresse som fått honom att ifrågasätta de politiska motiv som driver klimat-alarmisterna i frågan om global uppvärmning. Numera är Lars Bern en av Sveriges allra viktigaste opinionsbildare enligt tidskriften DSM trots att han är portad från mainstream-medierna och public service. Det är ett tydligt tecken på att de alternativa medierna har blivit den nya arenan för opinionsbildning.

Tidigt bestämde sig Lars Bern för att bli forskare i teoretisk fysik. Men som studerande på Chalmers i Göteborg kom han snabbt underfund med att han inte passade in socialt bland de andra forskarna. När studenterna fick besök av en delegation med industriledare som berättade om sina företag, insåg Bern genast att han hörde hemma i företagsvärlden. Efter avslutad forskarutbildning har han haft en rad tunga vd-uppdrag i svenskt näringsliv, exempelvis AB ÅF, miljöforskningsinstitutet IVL och konglomeratet Incentive (senare Gambro).

En besvärlig cancer och några omfattande operationer kom dock att sätta punkt för Lars Berns vd-karriär i det svenska näringslivet i stället började han ägna sig åt att debattera vetenskapliga frågor ur ett samhällsperspektiv. Han har skrivit elva böcker.

Lars Bern är aktuell med en omarbetad version av boken Antropocen II.

Varför startade du bloggen Anthropocene?

Under hösten 2013 skrev jag boken Antropocene [den tidsålder vi påstås leva i] som handlar om hållbar utveckling, det politiska spelet bakom miljöfrågorna och bakgrunden till själva klimatlarmsfrågan. Jag insåg att jag var helt portad i mainstream-medierna och inte skulle få några recensioner. En god vän sa då att jag skulle starta en blogg, så det gjorde jag för två år sedan. Den fick samma namn som boken. Min tanke var att bloggen skulle vara ett kort äventyr. Jag skulle publicera några kapitel ur boken. Men jag fick så mycket läsare. De var minst tio gånger så många som jag hade drömt om. Jag blev fast. Nu sitter jag här med bloggen och måste hela tiden fylla på med nytt innehåll. Bloggen har placerat mig som nr 83 bland Sveriges ledande opinionsbildare enligt tidsskriften DSM.

Hur ser du på dagens samhällsdebatt?

Det intressanta med dagens samhälle är att vanligt folk plötsligt har ett instrument för att skaffa sig kunskap. Det är därför vi har den här infekterade samhällsdebatten just nu. Därför att etablissemanget är djupt frustrerat över att hela tiden bli ifrågasatta. Tidigare har de inte behövt det. För de har ju behärskat informationsflödena. Det är inte så att samhället blivit så mycket sämre, skillnaden är att vanligt folk kan gå ut på nätet och få reda på att de är lurade. Det har vi inte kunnat göra tidigare. Det kan alla människor göra nu.

Svenska politiker tycks vara vårdslösa med de svenska kronjuvelerna inom industrin?

Våra politiker är så obildade och begriper inte vad de håller på med. Vi har fått en politisk yrkesklass som inte har någon ordentlig utbildning. De har ingen yrkeserfarenhet. De går raka vägen från politiska ungdomsförbund in i politiska befattningar. De flesta har oavslutade akademiska studier. Om de ens har det. Några har knappt klarat grundskolan, men blir ändå ledande politiker. Vi kan ta Filippa Reinfeldt och vår nuvarande utrikesminister Margot Wallström som exempel. De har ingen bildning överhuvudtaget ändå har de ett jätteansvar. Det är självklart att det inte funkar. De begriper inte vad de håller på med.

Hur kan affärskulturen se ut i näringslivet?

Jag brukar inte stigmatisera läkemedelsindustrin. Jag påpekar bara att industriintresset inte sammanfaller med allmänintresset. Tro aldrig någonsin att läkemedelsindustrin representerar allmänintresset när det gäller vård. Läkemedelsindustrin finns där för att göra och sälja läkemedel och tjäna pengar på det. Politikerna begriper inte det här. Att allmänintresset måste bevakas av politikerna.

Hur skulle jag tänka om jag satt som VD i ett läkemedelsföretag för att maximinera min vinst? Jo, jag vill givetvis se till att få fram preparat där jag kan sälja de största volymerna så länge de är patenterbara. Det leder till det vi är mitt uppe i.

Hur ser du på hela hysterin kring global uppvärmning?

Människan påverkar klimatet, det har vi gjort i 10000 år. Det började med de första bofasta människorna som slog sig ned och började odla jorden. De rev ner skogarna och röjde marken för att sedan odla upp den. Det förändrade så småningom det lokala klimatet så att öknar uppstod. Men det var väldigt bördiga trakter. Vi har huggit ner skog över hela världen. Europa var skogsbeklätt en gång i tiden. Det är nästan kalt om man åker ner till kontinenten i dag. Det har självklart påverkat jordens strålningsbalans och det lokala klimatet. När det har blivit tillräckligt mycket, så påverkar det hela jordens klimat. Dessutom förändrar vi atmosfären genom utsläpp av bland annat koldioxid. Det förändrar jordens temparatur någon grad, kanske en halv grad. Men nu är det så här att påverkan följer en avklingande logaritmisk kurva. Vi är i stort sett uppe på den nivå där koldioxidens påverkan är mättad. Det spelar ingen stor roll om vi släpper ut mer. Det blir inte särskilt mycket mer växthuseffekt. Det har forskarna konstaterat temperaturen stiger inte längre nämnvärt trots fortsatt stigande koldioxidhalt.

Kan man säga att ju mer koldioxid i atmosfären desto mer växtlighet blir det?

Den mest synbara effekten av koldioxidhalten är inte den halva gradens uppvärmning, utan att koldioxid är livets gas. En av tre absolut nödvändiga beståndsdelar för liv. När koldioxidhalten ökar i atmosfären blir det gynnsammare för växtligheten. Växtligheten är sedan näringsbas för livet i havet och på land. Ekosystemet på jorden har förstärkts kraftigt sedan Andra världskriget.Inte tvärtom. Öknarna krymper. I ett makroperspektiv frigör vi en massa kol genom koldioxiden. Vi gräver upp en massa kol ur backen som frigörs och den landar så småningom i växtligheten. Det innebär att vi ökar basen för liv på jorden.

Hur används bluffen kring global uppvärmning i geopolitiska sammanhang?

Väldigt mycket av de politiska drivkrafterna i Västvärlden handlar om att försöka hämma den ekonomiska utvecklingen i Tredje världen. Världen har i efterkrigstiden helt dominerats av amerikanarna och den västliga sfären. Vi har haft den ekonomiska tyngden.Nu plötsligt har de stora utvecklingsländerna börjat växa ekonomiskt. Det har hänt de senaste tjugo åren. Det är något nytt. Kina växer så det knakar. Indien har en fantastisk utveckling. Resten av Asien har också det. Kina investerar tungt i infrastruktur i Afrika. Vilket innebär att även flera afrikanska länder har börjat växa ekonomiskt.

Vi i Västvärlden har hållit på med bistånd i sextio år, vilket hållit u-länderna kvar i fattigdom eftersom pengarna mest gått till korruption. Nu kommer kineserna och investerar i snabbjärnvägar, hamnar och kraftverk. You name it! Och då kommer den ekonomiska utvecklingen. Detta är på väg att tippa över inflytandet över världen. Om några decennier bestämmer Kina och Indien i kraft av att de dominerar världsekonomin. Den första strategin man hade från Västs sida var att försöka stoppa befolkningsutvecklingen i de här länderna, med den goda föresatsen att vi inte ska bli överbefolkade i världen. Det har man misslyckats med. Men när länder får ekonomisk utveckling avstannar nativiteten. Befolkningstillväxten kommer så småningom att plana ut av sig själv.

Den absoluta förutsättningen för att avskaffa fattigdom är ju att människor får elektricitet. Den produceras till 80-90 procent med fossil energi. Om man kan lägga en global hämsko på användandet av fossil energi, så bromsar man den ekonomiska utvecklingen i fattiga länder. Då kan Västvärlden fortsätta behålla kontrollen.

Varför har gapet blivit så stort mellan eliten och vanligt folk?

Det har alltid varit ett stort gap. Det är bara det att vanligt folk inte har vetat hur lurade de blivit. Nu har vi internet och fri debatt för första gången i världshistorien. För första gången kan vanliga människor få en röst i samhällsdebatten. De kan gå in på Facebook och andra sajter och säga vad de tycker. De kan avslöja vad de vet. Det har man inte kunnat göra tidigare. Därför är etablissemanget i dag trängt i land efter land. Det är precis vad Donald Trump håller på med i USA. Han har styrt in på den politiska scenen genom egna pengar. Därför kan han utmana.

Vanligt folk är missnöjda i USA och i vartenda land i Europa. De ser hur kotteriet, etablissemanget, i Europa nu utmanas i Storbritannien, Frankrike, Polen, Ungern, Sverige, Norge och Danmark. I vartenda land har vi nationalistiska grupper. Man kan säga att vi kommer att få se nationalismens revansch i Europa. Om det är positivt? Det vet jag inte. Det är ett maktspel mellan de här två sidorna av maktmatrisen. Nu håller nationalismen, som har varit tillbakatryckt av de globala krafterna, på att slå tillbaka mot globaliseringen. Hur det kommer att sluta vet inte jag.

Hur tänker egentligen eliten?

De har till exempel var på Bilderberggruppens möten och diskuterat med varandra i slutna rum utan journalister närvarande. Det de säger där är: Vi måste satsa på globaliseringen. Vi måste satsa på en fredlig värld. Fredlig samexistens. Vi måste trycka tillbaka nationalismen. Det är precis det program Fredrik Reinfeldt har följt och som har fått de konsekvenser vi sitter med i dag.

Det är likadant med Angela Merkel.  Hon började med att välkomna den här flyktingströmmen det har hon fått svälja flera gånger om. Nu sitter hon med skägget i brevlådan. Hennes politiska ställning är våldsamt försvagad. Det är frågan om hon ens överlever den här krisen. När de här människorna har träffats i sina salonger så har de trott på allt detta. De tror att de måste trycka tillbaka nationella krafter i sina länder för att uppnå en global värld med samexistens. De glömmer bort att makten utövas på något sätt också i en global värld.

Vilka får makten om man tar bort den från nationalstaterna? Den frågan har de inte ställt sig. Svaret är att makten hamnar i de globala organisationerna. Företagen har en enorm makt. De globala storföretagen kan utöva utpressning mot nationalstater. Flera av de här företagen har årsomsättningar som är vida större än de flesta nationalstater i världen. Man glömmer bort att man lämnar över demokratins nationella makt till dem. Det är en verklig förlust för demokratin. Därför måste man alltså hitta en balans mellan det nationella och det globala om man ska få ett fungerade och bra samhälle där människor känner sig trygga. Nu har det tippat över åt fel håll.

Utomlands hånskrattar många åt Fredrik Reinfeldts uttalande om ett glest befolkat Sverige med plats för massor av invandrare i skogsområdena.

Fredrik Reinfeldt devalverade verkligen sig själv genom sina dumma uttalanden. Jag vill ta en elementär faktor från i min bok Antropocen: Det är ingen slump att de nordliga breddgraderna är väldigt glesbefolkade. Det beror förstås på att det är svårt att överleva här.

Finns det en naturlag att det goda i slutänden alltid vinner över det onda?

Nej, men folk tror det. Och det beror på att det alltid är vinnarna som skriver historien. Så enkelt är det. I alla krig är det segrarna som skriver historien. Det är det kusliga. Vi lever i en informationsrevolution och nu avslöjas väldigt mycket av den falskhet som historiskt har funnits. Massor med händelser i historien har hållits hemliga, exempelvis turkarnas folkmord på armenierna. Nu plötsligt läcker sanningen fram och allmänheten får tillgång till information. Då tvingas vi konstatera att de vi trott varit de goda inte alltid har varit de goda. De var bara vinnarna.

Av Carl Gram

Artikeln ursprungligen publicerad av Dispatch International 5 februari, 2016.