77 000 behöriga lärare saknas – fler lärarstudenter inte lösningen på lärarbristen

Allt fler demografiska prognoser larmar om en akut lärarbrist i den svenska skolan. Men lösningen handlar inte enbart om massiva utbildningssatsningar för att ordna fram fler lärare – utan också om att förändra lärarrollen och arbeta smartare.

[newsgram – Nynäshamn 7 februari 2018]

I slutet av förra året slog Skolverkets prognos om det framtida rekryteringsbehovet av nya lärare och förskollärare ner som en bomb i Skolsverige. Skolverkets prognos avslöjar att det saknas 77 000 heltidstjänster för att lösa den akuta lärarbristen ute hos landets skolor och förskolor de närmaste fem åren – det är en alarmerande ökning med 7 000 heltidstjänster sedan den förra prognosen från år 2015.

Fram till hösten år 2015 verkade många politiker och opinionsbildare för en generös politik på asylområdet. De hävdade att asylrätten var en grundläggande rättighet. Enbart under år 2015 registrerade Migrationsverket omkring 163 000 asylsökande – medan polisen under samma period uppskattar att det kom ytterligare 80 000 migranter som gick under jorden när de nått Sverige.

Sedan flyktingkrisen år 2015 har folkmängden i Sverige gått från 9 851 017 invånare till 10 093 734 invånare vid utgången av tredje kvartalet förra året – det är en ökning med 242 717 invånare.

Det är denna befolkningsutveckling som nu sätter de offentliga systemen under hård press.

Hur har det blivit så här?

Lärarbristen beror delvis på befolkningsökningen. En väldigt snabb befolkningsökning i de här åldrarna gör ju att det krävs fler lärare, säger Fredrik Svensson, utredare på UKÄ – Universitetskanslerämbetet, till newsgram.

Han har arbetat fram statistiken i Skolverkets prognos från förra året. Prognosen tar hänsyn till en massa variabler för att komma fram till hur många personer det kommer finnas i de åldrar som behöver undervisning. Det är alltså en demografisk prognos.

Närmaste fem åren kritiska

Allt fler barn föds och många nyanlända invandrare kommer också hit. Det gör att behoven av nya lärare och förskollärare är allra störst den närmaste femårsperioden, eftersom visstidsanställda utan lärarutbildning behöver ersättas av nyexaminerade lärare. Det skapar omställningsproblem för hela det svenska utbildningsväsendet.

Vi behöver jobba både med att få tillräckligt många lärare, men också hur vi ska jobba i skolan så att lärarna kan räcka till, säger Bodil Båvner, utredare på avdelningen för utbildning och arbetsmarknad vid SKL – Sveriges Kommuner och Landsting, till newsgram.

Lärarbristen i Sverige är inget nytt påfund. Fem-sex år bakåt i tiden handlade den om vissa ämnen till att nu handla om en brist på lärare i stort sett alla ämnen. Lärarbristen är inte längre ett specifikt problem för vissa ämnen i läroplanen, utan den har blivit ett generellt problem.

Läget är lika allvarligt som tidigare. Behoven man pratade om tidigare handlade om hur man ska få fler lärare till vissa ämnen. Nu pratar man om hur man ska få studenter att överhuvudtaget välja lärarutbildningen, säger Fredrik Svensson.

Tidigare har han skrivit flera rapporter som handlar om lärarbristen i Sverige. Fredrik Svensson har i sin profession som statistiker kommit fram till att för att täcka framtida behov skulle det behövas 21 000 nya lärarstudenter varje år för att uppnå en balans i de lärare som Sverige har, med de lärare som Sverige behöver. Siffran 21 000 lärare – nybörjare – motsvarar en fjärdedel av alla de som går ut med grundläggande behörighet från gymnasiet varje år. Han sammanfattar läget i krassa ordalag.

Man förstår ganska snabbt att det inte är en rimlig situation att vi måste utbilda var fjärde person som går ut gymnasiet till lärare. Så på något sätt kan man också ställa sig en mer övergripande fråga: ”Hur kan det ha blivit så att vi behöver så många lärare?”

Fredrik Svensson får medhåll från SKLs utredare Bodil Båvner.

Det är inte rimligt att en fjärdedel av en årskull från gymnasiet måste söka in på lärarutbildningen för att lösa lärarbristen. Inte ens hälften av alla som lämnar gymnasiet söker in på universitet överhuvudtaget, säger hon.

Bodil Båvner tillägger.

Så absolut är det så att om knappt hälften av en årskull söker högskolan så är det svårt att se en situation där hälften av dem, vilket det då är frågan om, ska läsa till lärare. För vi behöver också sjuksköterskor, ingenjörer, biomedicinska analytiker och jurister.

Utbilda fler pedagoger löser inte lärarbristen

Under många år har de fyra lärarutbildningarna varit den överlägset största utbildningen på landets högskolor och universitet. Läraryrket är ett attraktivt arbete för många. Lärarlönerna har förbättrats. Men att utbilda fler lärare kommer inte lösa den akuta lärarbristen i Sverige. Åtminstone inte om man lyssnar på det som utredarna Fredrik Svensson och Bodil Båvner har att säga om saken. Istället kan lärarrollen behöva utvecklas och att man finner nya sätt att arbeta i landets skolor och förskolor.

Skolan fungerar lite grann som om ett sjukhus bara skulle ha läkare. Då kan man tänka sig hur många läkare skulle man behöva i vården om de skulle bädda sängar, dela ut medicin och mata patienterna. Det fungerar ju inte, konstaterar Fredrik Svensson.

Han fortsätter sitt resonemang.

Därför är det lite grann i skolan som att man har skapat det här jättebehovet av lärare för att de håller på och löser alla problem som finns i skolan. Det tror inte vi är en rimlig lösning.

Befolkningsökningen i Sverige har skapat ett omvandlingstryck inom den offentliga sektorn. Skolan måste förändras i grunden för att lösa den mest akuta lärarbristen framgent.

Man måste titta på nya arbetssätt. Alltså hur gör vi i skolan? Kan vi organisera på andra sätt? Kan vi ha samverkan mellan skolor eller arbeta annorlunda i skolan? Där tror jag det finns rätt mycket vi kan göra med större eller mindre grupper ibland, förklarar Bodil Båvner.

Tidigare hade skolor och förskolor i landets kommuner tillgång till särskilda kanslier med administrativa stödresurser. Kanslierna avlastade pedagoger från många administrativa arbetssysslor – sådant som numera är en del av de dagliga arbetsuppgifterna i lärarrollen.

Vi ser hur många av våra medlemmar de senaste åren har börjat anställa fler av andra yrkeskategorier i skolan just för att man ska kunna komplettera varandra så att lärarna kan göra det som de är utbildade för. Det är absolut en väg framåt, säger Bodil Båvner.

Ett tecken i tiden på att en förändring är på väg att ske i skolans värld är att det har startats nya kategorier av utbildningar till exempel lärarassistenter. Någonting som har uppmärksammats av UKÄ.

Det är ju en direkt konsekvens av att man har insett att man inte kan uppfylla alla skolans behov med legitimerade lärare. För de räcker helt enkelt inte till för det. Det sker lite saker som går åt rätt håll, säger Fredrik Svensson.

En av de regioner som Skolverkets prognos från förra året pekar ut som är särskilt drabbad av lärarbristen är Storstockholm. Här arbetar ledningen för lärarutbildningen vid Stockholms universitet med olika strategier för att förse förskolor och skolor i Storstockholm med tillräckligt många pedagoger för att tillfälligt kunna dämpa den akuta lärarbristen.

Istället för att bygga ut lärarutbildningen för att utbilda många fler nya lärarstudenter – tittar man på snabbspår för akademiker med rätt slags ämneskunskaper och att göra det lättare för examinerade lärare som har lämnat skolan att återvända till läraryrket.

En lösning på kort sikt kan vara att bygga ut den kompletterande pedagogiska utbildningen, KPU. Denna form av lärarutbildning är effektiv, eftersom man får studenter som redan klarat ämnesstudierna, så studietiden är kort och genomströmningen är i allmänhet hög. Men vi har för närvarande inget KPU-program som kan ges för att nå till exempel grundlärarexamen. Men det är möjligt att här finns lösningar som man bör titta närmare på, säger Clas Hätterstrand, prorektor på lärarutbildningen vid Stockholms universitet, till newsgram.

Ett annat sätt att öka lärartätheten på skolorna i Storstockholm kan alltså handla om att få redan färdigexaminerade lärare som har lämnat läraryrket att känna att de vill komma tillbaka till skolans värld.

En annan lösning handlar om att rikta insatser mot att få legitimerade lärare som lämnat läraryrket att återvända till skolan. En alltför stor del utexaminerade lärare jobbar bara en kortare tid i skolan, och väljer sedan andra karriärer. Här finns nog många åtgärder vad gäller till exempel arbetsvillkor och karriärmöjligheter som kan vidtas för att locka tillbaka lärarna, framförallt från statligt håll och från skolhuvudmännen. Men även lärosätena kan tänkas bidra genom att erbjuda kortare betalda ”återvändarutbildningar” för att sedan uppdatera lärarna i de fall de lämnade skolan för längre tid sedan, säger Clas Hätterstrand.

I de södra delarna av Storstockholm ligger Nynäshamn och Södertälje. Kommunerna är bägge beroende av att Stockholms universitet klarar av sitt uppdrag att ordna lärarförsörjningen till förskolor och skolor i huvudstadsregionen. Kommunerna delar ungefär samma förutsättningar när det gäller pendlingsavståndet till Stockholm. Ändå har de valt olika metoder för att rekrytera behöriga lärare till grundskolorna.

Det är färre behöriga lärare som söker tjänsterna jämfört med för fem år sedan. Vår satsning har gått ut på att ha två lärare i klassrummet. Vi har behöriga lärare i alla teoretiska ämnen i alla årsklasser på skolan, säger Lars Fröidstedt, rektor på Hovsjöskolan i Södertälje, till newsgram.

I grannkommunen Nynäshamn på Södertörn har man också märkt av lärarbristen. Det är färre behöriga sökande än tidigare.

Vi har märkt av att det är svårare att rekrytera vissa typer av tjänster. Vi försöker anpassa arbetsschemat så det passar familjelivet. Tyvärr tror jag att lärarbristen kommer att bli större, säger Magnus Prior, rektor på Vanstaskolan i Nynäshamn, till newsgram.

Av Carl Gram