If you know what it’s like to dream a dream

I flera amerikanska delstater tillåter man nu abort fram till själva födelseögonblicket – i andra delstater propagerar progressiva vänsterliberaler för att tillåta abort när bebisen har hunnit födas. På något sätt tycks amerikanska politiker ha tappat bort att för de flesta människor är den allra största lyckan i livet att få bli mamma eller pappa.

newsgram | Nynäshamn 31 januari 2019

När jag ska skriva den här texten får jag leta ganska länge innan jag hittar en enda artikel i svenska tidningar som handlar om lyckan för kvinnor att bli mammor. Egentligen är det rätt konstigt. För tittar man på hitlistorna ligger låtar som handlar om kärlek i topp, medan filmer som grottar ner sig i brustna hjärtan får biosalongerna att dränkas i tårar.

Litet grann som när den amerikanska sångerskan Maria McKee flög högt på topplistorna över hela världen i början av 1990-talet med balladen ”Show me heaven” – där förklarar hon vad kärlek kan betyda genom att sjunga: ”If you know what it’s like to dream a dream.”

Efter en stunds letande hittar jag till sist en artikel i Damernas värld som undrar om det finns någon kärlek som är större än den en mamma kan känna till sitt barn. Damernas värld har översatt en artikel som bloggerskan Natasha Craig har skrivit där hon listar 10 saker som unga kvinnor troligen aldrig fick höra från sina mammor.

Man får lära sig att mamman grät när hon fick reda på att hon var gravid. Av ren och skär lycka föreställer jag mig. Men också att mammor väntar till sista biten av kakan så att barnet får äta sig mätt först. Man får också veta att mammor gör allt i sin makt för att skydda barnet från ögonblicket han eller hon föddes. Att hon upplevde mer kärlek än hon trodde var möjligt när hon tittade ner på sitt barns perfekta ansikte – trots att både armar och ögon värkte just då. Allra sist får läsaren veta att mammor skulle göra om allt igen. Även om det är ett tufft jobb att vara mamma.

Lyckan att hålla någon i handen genom livet. Foto: Dominic Lipinski/PA

Jag kan inte låta bli att fundera över debatten som pågår om abort i USA. Förra tisdagen röstade politikerna i New York för att plocka bort de så kallade gestationsgränserna som möjliggör abort från tredje trimestern. I New York, och sju andra delstater samt Washington DC, tillåter nu lagstiftningen abort fram till födseln. I Virginia propagerar vänsterliberaler för progressivare lagstiftning på abortområdet.

Demokraten Kathy Tran föreslog i tisdags att det skulle vara möjligt för en mamma att abortera bebisen några minutrar från födelseögonblicket. Men hon hade inte lagt in några begränsningar utifall bebisen hinner komma till världen. Virginias guvernör och demokraten Ralph Northam förtydligade demokraternas åsikt i abortfrågan under onsdagen.

Om en mamma är i förlossning, kan jag berätta exakt vad som skulle hända. Bebisen skulle födas. Bebisen skulle skötas om. Den skulle återupplivas om mamman och familjen önskar det, och därefter skulle doktorn och mamman prata, sa Ralph Northam och här hänvisar han till en diskussion huruvida det nyfödda spädbarnet ska få leva eller dö, enligt the Washington Free Beacon.

Abortförespråkare hävdar gärna att män inte ska lägga sig i en kvinnas beslut att genomföra en abort eftersom man menar att det är kvinnan som ska bestämma över sin egen kropp. Inte mannen. Men abortförespråkarna glömmer bort att det oftast är mannen som får trösta kvinnan efteråt.

Hur ser då män på papparollen? Om man ska tro på Ivar Arpi – en av landets ledande opinionsbildare – är det faktiskt ingen större skillnad jämfört med hur kvinnor tacklar mammarollen.

Jag tänkte att en sån grej som femminutersmetoden, det skulle man ju klara av utan problem om man ville. Men när nåt av barnen skriker är jag som en hundrameterslöpare vid pistolskottet. Jag bara släpper allt och springer. Jag har blivit förvånad över hur starkt det är, hur mycket barnen blir en del av en själv men en del som man älskar mycket mer, sa Ivar Arpi till Upsala Nya Tidning.

Han bor i centrala Uppsala med familjen och pendlar till jobbet i Stockholm. En bekymmerslös tillvaro kan tyckas. Men följer man honom på Twitter vet man att han är orolig över barnens framtid i Sverige. Tryggheten är som bortblåst.

Men all politik börjar i det lilla. Tiden kanske är kommen för att se på ofödda barn i en mammas mage på ett nytt sätt så att alla bebisar en vacker dag får lov att fundera på vad Maria McKee menar när hon sjunger ”om du vet hur det känns att få drömma en dröm.”

Av Carl Gram

Editor’s Note kl. 15.20 – 31/1-19: I efterhand har demokraten och guvernören Ralph Northams taleskvinna Ofirah Yheskel tvingats publicera ett uttalande där hon förtydligar att guvernörens uttalande gäller bebisar som inte kommer överleva eller som föds med svåra fosterskador. Klickar man på länk till artikeln och lyssnar/läser utskriften från radiointervjun framgår detta dock klart och tydligt från början.

Kontentan av Demokraternas allt aggressivare abortpolitik är att man inte längre fäster någon vikt vid mantrat ”allas lika värde”. Utifrån Demokraternas nya position inom abortområdet kan det vara av vikt att följa utvecklingen bland svenska partier.