En bok som rönt stor uppmärksamhet under det gångna året är ”Framtidsstaden”. Den är skriven av den pensionerade journalisten Lars Åberg.
[NewsGram – Nynäshamn 22 januari 2018]
RECENSION: Han växte upp i ett idylliskt Malmö på 1950-talet. På nära håll har Åberg sett förvandlingen av en gammal industristad till en tudelad mångkulturell stad i upplösningstillstånd. I boken ställer han frågan:
”Om Sverige imorgon blir som Malmö idag. Hur blir Sverige då?”
Utan tvekan är det en medryckande skildring av Malmö – där författaren tar med sig läsaren till barndomsstaden på 1950-talet för att därefter göra ett nedstamp på olika håll i dagens dystoptiska Malmö. En stad där beslutsfattarna lever sina liv i en såpbubbla medan den krassa verkligheten blir allt mer jobbig för stadens invånare. I boken växer berättelsen fram om en stad som har ett Janusansikte. Där det ena ansiktet visar en glättig bild av att allt kommer bli bra en vacker dag. När är det dock ingen som anar. Det andra ansiktet visar en stad där alla har tappat hoppet om framtiden.
Hösten 2015 sattes staden på prov. Under några få månader tog Sverige emot omkring 240.000 utomeuropeiska migranter, varav de flesta passerade nålsögat Malmö för att på plats söka asyl hos Migrationsverket. I boken samtalar författaren med Malmös stadsdirektör Jan-Inge Ahlfridh om den uppkomna situationen.
”Kommer resten av Sverige att bli som Malmö?”, frågar Lars Åberg.
”Den mångfald vi har i Malmö tror jag att vi får se mer av i hela landet. Vi fick den tidigt i Malmö eftersom det var hit de kom först från andra länder. Det finns en grupp som kallar sig Big Malmö, som försöker se till att vi får alla FN:s medlemsstater representerade här i staden. Vi saknar ett tjugotal. Mångfalden blir viktigare och viktigare för att locka företag och evenemang och det ska vi använda oss av. Vi kommer väl snart alla att se ut som de stora internationella städerna, New York och London”, svarar Jan-Inge Ahlfridh.
Ord som väcker till eftertanke. Som läsare är det lätt att läsa mellan raderna att Malmö har varit en tudelad stad i många år med överklassen i skyddade gated communities och fattiga arbetare i arbetarkvarteren och utomeuropeiska bidragsmigranter i miljonprogramsområden till exempel rikskända Rosengård. En stad där den näringspolitiska eliten relativt lätt har kunnat ingå handslag med ledande socialdemokrater om olika projekt för att hålla igång livet i staden. En slags hybris där Malmö ska vara den progressiva staden som leder resten av Sverige in i framtiden. I boken tar Lars Åberg upp ett talande exempel som visar på det hyckleri som lagt grunden till Malmös förfall – men vars storhetsvansinne också finns hos maktens män och kvinnor i Stockholm.
”Den negativa bilden förknippas med antisemitism, förföljelse, intolerans och kriminalitet. De som bor här upplever staden som mycket mer positiv än de som inte har varit här. Medierna har en viktig roll i detta, men det är ju inte fel att de beskriver det som sker. Jag kan bara påstå att min bild stämmer bättre överens med det verkliga Malmö eftersom jag lever här”, säger Anders Mellberg, kommunikationsdirektör vid Malmö stad.
”Hur ser en rättvisande bild ut?”, frågar Lars Åberg.
”Det är en ung, global stad med Sveriges lägsta medelålder. Vi ligger på New York-nivå när det gäller antalet nationaliteter och språk. Vi har mycket entreprenörskap på småföretagarnivå. Det finns en känsla i staden av att det händer mycket. Men det är komplext, vi har dålig integration. Drivkraften är att också försöka berätta de goda historierna. Det är en del av den mänskliga logiken att vi skvallrar om det som är dåligt och inte om det som är bra”, säger Anders Mellberg.
Så här fortsätter det rakt genom hela boken. Fnoskler blandas med bistra sanningar. Ändå är det ingen som kommer med de förlösande orden. Inte ens Lars Åberg. Lösningen som skulle befria Malmöborna från den nedåtgående spiral som gjort att staden bär epitetet ”Malmö – the Rape Capital in the World”. En stad där spåren från islamistiska terrorattentat begångna i Frankrike och Belgien leder raka vägen till etniska enklaver i Malmö befolkade av utomeuropeiska invandrare. För mig som har varit med ett bra tag och besökt Malmö när jag bodde i Köpenhamn bjuder inte boken med några överraskningar. Allting är sådant som jag känt till sen tidigare. Nyhetens behag är väl att någon dokumenterar de senaste årtiondenas utveckling i Malmö så levande och noggrant.
Sammantaget uppfattar jag ”Framtidsstaden” som en välskriven och medryckande skildring av en stad i totalt sönderfall. Läsaren får följa arbetarstaden Malmö från 1950-talet till dagens mångkulturella Malmö. Boken bjuder inte på några överraskningar – men den är ändå läsvärd som en slags nutidsskildring av dagens mångkulturella Sverige.
Lars Åbergs bok ”Framtidsstaden” finns till utlåning på Nynäshamns bibliotek.
Av Carl Gram
Betyg:
av fem möjliga.