Recension: ”Kvinnohistorier” – Einar Askestad

Av | 8 mars, 2019

Författaren Einar Askestads novellsamling ”Kvinnohistorier” handlar om en mans kärleksrelationer med kvinnor som han möter. I den här boken står själva berättelsen i centrum samtidigt som författaren håller uppe läsarens intresse genom att avrunda varje novell på ett minst sagt finurligt sätt.

newsgram | Nynäshamn 8 mars 2019

Egentligen är författaren Einar Askestad, 54, aktuell med novellsamlingen ”Så enkla är orden” som släpptes förra året. Men den här recensionen handlar om novellerna i boken ”Kvinnohistorier” från 2009. Slumpen fick avgöra vilken bok jag skulle läsa. Jag frågade bibliotekarien vid bokdisken på biblioteket i Nynäshamn om det fanns någon bok av Askestad i bokhyllorna. Han letade snabbt reda på boken ”Kvinnohistorier.” Efter en stund begav jag mig hemåt med en påse böcker i näven.

När jag kommer hem öppnar jag boken och bläddrar fram till det första kapitlet. Där upptäcker jag att någon har gjort små fina anteckningar med någon skrift som är obekant för mig. Kanske arabiska eller persiska? Jag funderar en stund på varför och vem som kan ha gjort anteckningarna i boken.

Någon har gjort anteckningar på ett främmande språk i boken som jag har lånat på biblioteket i Nynäshamn. Foto: Privat

 

Det märks att Einar Askestad tycker om kvinnor. Från det första kapitlet till det sista går huvudpersonen omkring och grunnar på alla de kvinnoöden som rullas upp i boken. De flesta novellerna har en slutknorr som gör att jag undrar: ”Vad hände här?” Einar Askestad är en mästare på språket. Varje mening tycks kringla sig fram på vägen med en massa bisatser tills han till slut sätter punkt för meningen. En skrivstil skild från Ernest Hemingway sätt att skriva som lade grunden till den berättarstil som många journalister använder sig av än i dag. Kort och hackig.

Huvudpersonen i novellsamlingen är en man. Jag föreställer mig att han är i 30-årsåldern. Han arbetar på kontor, men reser runt till företagets kontor rätt mycket. Han är tillsammans med en kvinna, men paret har inga barn. Novellerna skulle kunna äga rum på 1960-talet. Men jag vet faktiskt inte. Jag får en känsla av att huvudpersonen är uttråkad på livet. Ändå händer det så mycket i den här mannens liv.

Novellsamlingen varvar berättelser om otrohet, livsleda och att allt inte riktigt är som det verkar om man bara skrapar litet grann på ytan. Mitt i boken möts läsaren av ett kapitel om meningar med parenteser som gör att meningen aldrig riktigt får ett slut. Här tror jag att Askestad nog tappat skrivarlusten en kort stund och försöker komma igång igen genom ett litet stickspår som egentligen inte har med de andra novellerna att göra. Det ger ett avbrott i boken från allt det andra.

Einar Askestad skildrar kärleksrelationer i novellsamlingen “Kvinnohistorier” från 2009. Foto: MBM Förlag

 

Einar Askestads novellsamling ”Kvinnohistorier” är en bok fylld med berättelser om rätt alldagliga kvinnor med ovanliga livsöden. Alla sedda utifrån en mans horisont. Kvinnorna har på ett eller annat sätt en relation med mannen som går runt och grunnar på dem.

Han föddes i Kalix, men är numera bosatt med sambo och barn utanför Leksand i Dalarna. Mamman var från Österrike och pappan från Norge. Han bodde som barn i diktaturens Portugal och flera andra länder. Han kan därför föreställa sig hur det är att bo i någon annans land. I en intervju berättar Askestad att språket kan vara skillnad på liv och död beroende på samtalsklimatet i ett samhälle.

Vid ett flertal tillfällen har Einar Askestad lyckats reta gallfeber på PK-eliten i Kultursverige genom att kritisera företeelser som feminism, islam och mångkultur. Men i den här boken är det språket och hur lätt som han tar sig an de här kvinnornas historier som fascinerar mig mest. Det här är en bok för den som tycker berättelsen är allra viktigast.

Einar Askestads novellsamling ”Kvinnohistorier” kan köpas här.

Av Carl Gram

Regler för kommentarer:

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton, var artig, hota aldrig och framförallt använt sunt förnuft.

Kommentera