SL:s nya biljettregler drabbar framförallt äldre och resenärer som färdas med buss från en plats utan biljettförsäljning. Nu meddelar företaget att dessa kommer slippa böter på grund av att det inte är möjligt för dem att köpa en giltig biljett innan påstigning.
newsgram | Nynäshamn den 23 oktober 2020
| KOLLEKTIVTRAFIK | Tidigare i veckan meddelade SL att resenärer från och med den 28 oktober inte längre kan åka med oblippad reskassa även om det finns pengar kvar på kortet, skriver tidningen Senioren. Företaget ville istället att åkande som inte har möjlighet att blippa kortet skulle köpa biljett via SL:s app eller i en automat vid en spärr, eller hos ett SL-ombud alternativt köpa ett periodkort. Detta har skapat en proteststorm utan dess like – nu tvingas SL backa från sitt beslut.
SL:s kontrollanter har mer eller mindre varit sysslolösa under coronakrisen. Foto: Mikael Andersson
I ett pressmeddelande skriver företaget att vid biljettkontroll på en buss ska kontrollanter göra en rimlighetsbedömning i de fall en resenär inte har en giltig biljett.
Det kan till exempel innebära att en resenär som saknar smartphone och reser från en plats där ingen biljettförsäljning finns, kan åka buss och blippa biljett vid slutmålet, säger SL:s kommunikationschef Suss Forssman Thullberg i ett pressmeddelande.
Området längst fram på SL:s bussar har varit avspärrade sedan i våras på grund av rådande coronarestriktioner. Därför har det inte funnits någon möjlighet för resenärer att blippa sina kort vid påstigning.
SL:s tidigare beslut drabbade bussresenärer som bor långt ute på landsbygden, och äldre som inte har möjlighet att följa företagets nya instruktioner för att färdas med kollektivtrafik i Storstockholm. SL har fått ta emot stora mängder upprörda samtal och mejl. I vissa fall rekommenderade företagets kundtjänst bussresenärer att samåka med någon granne för att färdas från punkt A till B.
Barn under 15 år kommer inte heller tvingas betala tilläggsavgift i biljettkontroll även om de saknar giltig biljett, uppger Senioren.
Av Carl Gram