Under några år på 1990-talet stod den gotländska gruppen Ainbusk Singers i centrum för strålkastarljuset. Genombrottet kom med låten “Jag mötte Lassie” – berättelsen om ett litet barn som finner en allra bästa vän i hunden Lassie.
(newsgram – Nynäshamn 2 juli 2018)
Den här veckan vänds allas blickar mot Almedalen på Gotland. Här – på den gotländska ön – växte medlemmarna i gruppen Ainbusk Singers upp. Dom fixade egna små föreställningar dit gotlänningarna kom. Kvartetten gjorde om andras låtar till sina egna. Men det som gav Ainbusk Singers repertoar en speciell lyster var när gutamålet fick flöda fritt när sångerskan Josefin Nilsson och de övriga medlemmarna i Ainbusk Singers stämde upp till sång.
Någon gång under resans gång fick ABBA-stjärnan Benny Andersson upp ögonen för Ainbusk Singers. Han satte sig ner vid pianot och skrev en sång som Marie Nilsson fick sätta ord till. Resultatet blev ”Jag mötte Lassie”.
Sedan rullade hjulen allt snabbare. Ainbusk Singers kom till Stockholm och satte upp en storslagen krogshow. Sångerskan Josefin Nilsson fick vara med i någon svensk komedifilm. I tidningarnas nöjesbilagor gick det att få små glimtar från Josefin Nilssons liv i Stockholm. Hur hon bytte från den ena kända pojkvännen till någon annan. När Josefin Nilsson var med i något tv-program lyste det så vackert om henne. Under en period på 1990-talet var det som att hon var drottningen i Stockholms nöjesliv. En gotländsk ainbusk.
ABBA-stjärnorna Benny Andersson och Björn Ulvaeus rattade tangenterna till Josefin Nilssons enda engelskspråkiga album. Albumet var tänkt att bli Josefin Nilssons språngbräda ut i den stora vida världen – men det floppade rejält. Någonting måste ha hänt. För sedan tystnade den gotländska sångfågeln. Inte för gott. Men nästan. Åren gick. I det tysta flyttade Josefin Nilsson tillbaka till sitt kära Gotland. I mina öron handlar Ainbusk Singers genombrottslåt ”Jag mötte Lassie” om ett litet barn som mitt i all ensamhet finner en vän för livet hos hunden Lassie.
Nu när Josefin Nilsson är borta känns det som att låten egentligen handlade om henne själv. Om låten ”Jag mötte Lassie” handlar om en ängslig liten fyraåring som önskar en vän att hålla i handen så är Josefin Nilssons liv berättelsen om en vacker och musikaliskt begåvad gotländska som for till huvudstaden för att finna ära och berömmelse – men sent omsider lite kantstött och med nya sår i själen fann att det var bäst att återvända hem till familj och vänner på Gotland för att finna ro inombords.
Av Carl Gram