Sverige är redan överbefolkat

av | 19 november, 2017

Öppna gränser och fri invandring kan leda till svält i framtiden.

Sveriges befolkning stiger i en rasande takt. 9 miljoners-vallen bröts 2004 och redan 2017 beräknar Statistiska Centralbyrån, SCB, att det bor 10 miljoner i landet. Aldrig förut har Sverige ökat sin befolkning med en miljon på bara 13 år, och redan 2040 tros vi vara 11 miljoner. Ökningen beror främst på invandring. Men även om Sverige är ett till ytan stort land med gott om plats så finns det gränser för hur många här kan bo. Om man vill att vi ska vara självförsörjande på livsmedel är Sverige redan överbefolkat.

Makthavarnas tidshorisont sträcker sig sällan längre än en mandatperiod framåt därefter kan det vara maktskifte och nya politiker vid maktens grytor. Men vissa frågor måste lösas redan i dag, om vi ska klara demografin och livsmedelsförsörjningen. Om kommande generationer svenskar ska kunna fortsätta leva bra och trygga liv här krävs politisk handlingskraft nu.

Tittar man 1000 år framåt och tänker på framtida generationer, är det nu vi måste vara rädda om åkermarken, säger Olof Bågenholm, författare till rapporten Hopp för Jorden,utgiven av den ideella föreningen Den Goda Jorden.

Allt fler människor befolkar jordklotet men naturens tillgångar är begränsade. Alltså behöver politikerna presentera en verklighetsförankrad politik som förmår lösa morgondagens utmaningar. Annars riskerar de svenskar som bor och lever i ett framtida Sverige att tvingas lämna landet för att slippa undan svält. Svenska politiker behöver ta nationellt strategiska beslut för att lösa problemet med morgondagens livsmedelsförsörjning.  Men frågan är inte prioriterad. En som tittat på problemet och vågar tala ur skägget är professor Karl-Olof Arnstberg:

Först måste invandringen begränsas. Sedan måste alla områden som inkräktar på vår unika tillgång skogen, funderas igenom och man måste bestämma vilka delar som ska prioriteras, säger Karl-Olov Arnstberg, professor i etnologi och tidigare verksam vid Stockholms Universitet.

Enligt SCB har Sverige cirka 3 miljoner hektar jordbruksmark, inklusive betesmark. Nyckeltalet för hur mycket jord som behövs för att försörja en person med mat är 0,39 hektar per person. Det betyder att Sverige för att vara självförsörjande på livsmedel inte kan ha mer än 7,7 miljoner invånare vi är alltså redan nästan två miljoner för många!

Även om vi ökar jordbruksmarken till 3,5 miljoner hektar är vi för många. Så mycket mark kan försörja 9 miljoner människor. För att bli självförsörjande på livsmedel krävs först och främst att politikerna inser problemet. Därefter måste de ta vissa obekväma beslut för att säkra försörjningen. Ett av dessa beslut är invandringen, säger Karl-Olov Arnstberg.

Rapporten Hopp för Jorden beskriver hur den globala livsmedelsförsörjningen minskat drastiskt över tid, och blir än sämre om vi blickar framåt. 1960 hade världen 0,46 hektar odlad åker per person och femtio år senare fanns mindre än 50 procent kvar bara 0,22 hektar per person. I dag är vi drygt 7 miljarder människor på jorden. Stämmer framtidsprognoserna blir vi 9 miljarder 2050, vilket ger endast 0,16 hektar per person.

Ett annat sätt att räkna ut livsmedelsförsörjning är att se hur många människor en hektar åkermark ska försörja. 1960 försörjde en hektar 2,2 människor 2050 måste samma jordbit försörja 6,1 människor. Trots denna alarmerande utveckling har Sverige inga offentliga mål om självständig livsmedelsförsörjning.

Frågan är hur man gör politik av att vilja bevara åkermark för framtida generationer, undrar Olof Bågenholm.

Makthavarna i Sverige tycks lita på att EU och världshandeln ska fortsätta fungera som i dag. Rika länder som Kina har däremot redan börjat hamstra åkerjord genom att arrendera eller köpa jord i andra länder och därmed säkra tillgången på mat till kineserna på hemmaplan. I Sverige gör vi tvärtom fyller på befolkningen med invånare från andra länder och exploaterar åkerjord för att bygga hus, vägar, köpcentrum och industrier på den bästa åkerjorden i landet.

Landsbygden behöver inte tillväxt, utan möjlighet att hålla landsbygden levande för att bevara den biologiska mångfalden, säger Olof Bågenholm.

Landskapet växer igen när det inte längre finns lantgårdar och det kommer att bli mörkt ute i landet. En av de få politiker som bekymrar sig om vår livsmedelsförsörjning är Sverigedemokraternas riksdagsledamot Mikael Jansson. Han säger att Sverige i dag helt saknar politiska mål om självförsörjning inom livsmedelsproduktion.

Befolkningen växer och om det dessutom blir fri invandring hamnar vi i en situation där vi är totalt beroende av matimport. Det är ohållbart, säger Mikael Jansson.

Sverigedemokraterna menar att det snarast bör tas fram mål om den svenska självförsörjningsgraden av livsmedel för att rusta Sverige för händelser i omvärlden som är svåra att förutse.

Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB, skapade i sin rapport Risker och förmågor 2012 ett fiktivt scenario där Sverige drabbas av drivmedelsbrist. Här beskrivs en händelse som få allvarliga konsekvenser om, eller när, den inträffar: “En nation i Mellanöstern stänger en söndag av ett för oljeexporten strategiskt och logistiskt viktigt sund. Resultatet är kaos i Sverige. Råoljepriset på världsmarknaden tredubblas före veckans slut. Strejker och blockader utbryter över hela Europa. I Sverige står 80 procent av landets bensinstationer helt eller delvis utan drivmedel. Detta påverkar livsmedelskedjans alla led och konsumenterna står utan mat”. Allt enligt MSB:s krisscenario.

Internationella Energirådet har slagit fast att Peak Oil inträffade år 2006 och sedan dess har oljeproduktionen planat ut och oljan blivit allt dyrare. All livsmedelsförsörjning är beroende av god och billig tillgång på fossila bränslen. Annars blir maten för dyr för svenska konsumenter.

Skillnaden mellan Peak Oil och vårt scenario kring en plötslig kris som skapar drivmedelsbrist, är att Peak Oil leder till en långsam förändring med minskande tillgång på olja, säger Magnus Winehav, analytiker på MSB.

Och en dag tar de fossila bränslena slut än så länge finns det inga förnyelsebara energier som kan ta deras plats. Livsmedelsproduktionen är i högsta grad beroende av fossila bränslen.

Vad händer när oljekranen dras åt? Då kanske livsmedelsproduktionen sjunker med 30-50 procent, frågar sig Olof Bågenholm.

Av Carl Gram

Artikeln publicerades ursprungligen av Dispatch International 20 juni, 2013.

Kommentera