Under tragiska omständigheter gick Josefin Nilsson bort för fyra år sedan. Nu har systern sammanställt en slags biografi över Ainbusk-sångerskans liv. Boken släpps i dag och försöker ge svar på frågan hur den hyllade artisten gick bort.
newsgram | Nynäshamn den 28 februari 2020
| POSTUM HYLLNING | Även om det var känt att Josefin Nilsson kämpade med sin dåliga hälsa i många år var det ingen som trodde att hon skulle gå bort så tidigt. Men i slutet av februari 2016 kom den sorgliga nyheten att den folkkära Ainbusk-sångerskan gått bort. Josefin Nilsson blev 46 år gammal.
Systrarna Marie Nilsson Lind och Josefin Nilsson. Foto: Lina Siksjö/Aftonbladet/TT
Josefin Nilsson uppträdde tillsammans med barndomskamraterna i Ainbusk Singers inför fulla hus i Stockholm med några gotländska revyer redan på slutet av 1980-talet. Det dröjde inte länge förrän ABBA-stjärnan Benny Andersson fick upp ögonen för Josefin Nilsson. Han och Marie Nilsson Lind skrev låten ”Jag mötte Lassie” (1990) som framfördes av kvartetten Ainbusk Singers. Några år senare spelade hon in det engelskspråkiga soloalbumet ”Shapes” (1993) som producerades av Benny Andersson och Björn Ulvaeus. Hon spelade ena huvudrollen i Måns Herngren och Hannes Holms långfilm ”Adam & Eva” (1997) och medverkade i uppföljaren ”Det blir aldrig som man tänkt sig” (2000). Alla tyckte om Josefin Nilsson.
Men allt var inte frid och fröjd. Hon berättade i intervjuer att hon hela tiden fick kämpa för att bli av med sin dåliga självkänsla. Inte blev det bättre av att hon levde i ett destruktivt förhållande på 90-talet – vilket uppmärksammades i SVT-dokumentären ”Älska mig för den jag är” som sändes på den dag – 22 mars 2019 – som skulle blivit hennes 50-årsdag. Dokumentärens titel är lånad från en Ainbusk-klassiker.
När Josefin Nilsson mådde som sämst drog hon sig undan. Hon lämnade Stockholm och flyttade tillbaka till Gotland. De sista åren i livet var ett virrvarr av smärta, mediciner och läkare som inte kunde hjälpa henne. Hon fick diagnosen posttraumatisk stress och tappade håret, skriver Expressen. Ett tag värkte höften så mycket att hon knappt kunde gå. I SVTs Skavlan berättar Marie Nilsson Lind om systerns tablettmissbruk och ångest.
Hon kom in i ett tillstånd som kallas PTSD, och fick mycket ångest. Hon blev rädd för allting. Till och med för att stå på scen som hon älskade över allt annat, säger Marie Nilsson Lind till programledaren Fredrik Skavlan.
Vilken sorts missbruk handlade det om? undrar Skavlan.
Det var mycket tabletter. Josa var en sådan person som aldrig kunde vara lagom med någonting. Hon älskade livet och älskade fest och ville inte gå hem när det var fest. Hon ville att det skulle fortsätta. Och så är inte livet, säger Marie Nilsson Lind.
Trots att Ainbusk-sångerskan Josefin Nilsson levde ett hektiskt liv hann hon skriva dagböcker. Med hjälp av anteckningar från dessa böcker har systern Marie Nilsson Lind sammanställt biografin ”Josas bok – min berättelse” som släpps på fredagen. Det är berättelsen om ainbuskarens liv ända fram till måndagen i februari 2016 då hon gick bort.
I början av februari hade Josefin Nilsson opererats på Huddinge sjukhus och fått en höftkula av titan. Tio dagar senare åkte hon hem till Gotland. För att stå ut med all smärta tog Josefin morfin vilket gjorde att hon fick ångest och blev paranoid. Marie Nilsson Lind väcks på söndagskvällen av systern som berättar att hon är rädd för att någon förföljer henne. Systrarna tar en promenad med hunden Trejo i omgivningarna för att se att allt är i sin ordning. Framåt morgontimmarna mår Josefin bättre. De går till sängs, men en knapp timme senare vaknar Marie av att hunden skäller. Hon går upp och hittar lillasystern död i sängen.
Efter Ainbusk-sångerskans bortgång talades det mycket om hennes sköra hälsa. Josefin Nilsson hade förstorat hjärta och dåliga värden. Men obducenten hittade stora mängder smärtstillande piller i sångerskans magsäck. Fortfarande vet ingen om Josefin Nilsson tog sitt liv eller om överdosen morfin var ett misstag.
Många som får en psykos upplever en så outhärdlig situation att de måste fly ifrån sig själva. En biverkning av morfin är psykoser, paranoida drag. När de opererade i Huddinge fanns det ingen samordning med psyk på Gotland. De har Lex Maria-anmält sig själva. Vi visste inte att morfin var farligt för psyket. Jag visste inte det, inte Josa heller. Jag får bära det här resten av mitt liv. Jag vet inte, ingen vet om hon tog tabletterna medvetet eller inte. Det sista hon sa, var det ett avsked?
Marie Nilsson Lind – biografin ”Josas bok – min berättelse” – utgiven 28 februari 2020
Av Carl Gram
Regler för kommentarer:
Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton, var artig, hota aldrig och framförallt använt sunt förnuft.