Vikingadrottningen Olga banade väg för kristendom i Ryssland

Vikingadrottningen Olga reste till Konstantinopel och döptes för att bli kristen. När hon kom tillbaka till Kiev lät hon bygga kyrkor och lade grunden till det ”Tredje Rom” i Ryssland.

newsgram | Nynäshamn 7 maj 2019

Svenskar och ryssar har en gemensam historia som det allt för sällan talas om. Men öppnar man historieböckerna kan man hitta berättelsen om den heliga Olga av Kiev (f. 881 i Pskov-d. 969 i Kiev). En svenskättad vikingakvinna som blev storfurstinna av Kiev och den som lade grunden för kristendom i Ryssland.

Enligt Nicholas Kotar verkar det som att allting som är relaterat till vikingarna är populärt internationellt. I essän ”Olga, the Viking Queen of the Rus” nämner han att History-kanalen gjort succé med tv-serien ”The Vikings” (2013) med Ragnar Lodbrok i huvudrollen för handlingen, norrmännen skildrade vikingatiden i det historiska filmdramat ”The Last Kingdom” (2016) och samma år spelade ryssarna in den påkostade filmproduktionen ”Viking.”

En film som handlar om den svenske vikingaättlingen Vladimir den Store.

Nicholas Kotar och Ryan Jaroncyk håller på att skriva ett manus om den heliga Olga av Kiev som produktionsbolag från Santa Monica till Ryssland verkar tycka är intressant. Hon räknas som helgon i östortodoxa kyrkan och var regerande furstinna av Kievriket år 945-963. Olga sägs ha varit en kvinna av skandinavisk, troligen svensk härkomst, med varjagiska föräldrar. Hon kallades också för Helga den fagra. Enligt Nestorskrönikan dog Helge av Kiev av ett ormbett år 913. På ryska kallas han för Oleg av Kiev. Han efterträddes på tronen av Igor (Ingvar) som därmed blev furste i Kievriket. På den här tiden bodde folkslag som i våra dagar kallas för khazarer, slaver, skandinaver och ungrare i staden Kiev. Igor fick lösa en rad problem efter Olegs död. Drevljanerna gjorde uppror mot de svenskättade varjagerna. Han lyckades ena de östslaviska stammarna och såg till att alla folk i Rus betalade tribut till Kiev. Under den här tiden hade han hunnit gifta sig med Olga.

Olga var en fascinerande personlighet, hennes liv dramatiskt och till och med filmiskt, menar Nicholas Kotar. Olgas livsöde innehåller allt som kan få fantasin att skena iväg. Från livet som Igors fru och den brutala hämnden mot hans mördare till en diplomat av stor internationell betydelse. Några sägner gör gällande att Igor såg Olga när han jagade vilt i skogarna nära Pskov som en ung man, och blev alldeles betagen av hennes skönhet och skarpa intellekt. Olga och Igor var trogna mot varandra som gifta. Det här var inte alls vanligt i det tidiga Ryssland, där prinsar fick lov till att ha många fruar. Men det vittnar om det starka bandet emellan dem och deras sätt att vara i allmänhet.

Under vikingatiden koloniserade svearna delar av nordvästra Ryssland. Svenska vikingar bosatte sig i Kievriket. De kallades för ”varjager” eller ”de edsvurna” av östslaviska folkstammar. Olgas varjagiska eller nordiska namn var ”Helga.” Den slaviska versionen ”Olga” är en feminisering av ”Oleg” – vilket betyder ”helig.” Men den hedniska betydelsen av helighet är något helt annat än den kristna, det har fortfarande drag av andlighet, dygd, måttfullhet, intelligens och till och med intuition.

Folk kallade Oleg för ”klärvoajant” medan de kallade Olga för ”den visa.” Igor dödades i ett bakhåll mitt på dagen när han var ute för att samla in tribut från drevljanerna, en stam i Rutenien. Ett tag såg det ut som att hans död skulle leda till upplösandet av Rutenien. Olga och hennes lille son – den framtida prinsen Svjatoslav, stannade kvar i Kiev. Trots att drevljanerna vägrade fortsätta ge tribut och lämnade Kiev, hade Olga stöd från resten av den ryska eliten. Olga var vida känd för hennes skönhet och visdom. Från allra första början som regent, visade hon prov på självsäkerhet, auktoritet, visioner och till och med grymhet. Efter mordet på Igor fattade drevljanerna kanske att man inte hade så värst mycket att komma med. Men de bestämde sig ändå för att locka Olga med ett äktenskap med deras härskare Mal. Hon erbjöds en ny man – i gengäld skulle hon glömma bort den mördade Igor.

Olga låtsades acceptera erbjudandet. Hon bjöd in dem till hovet nästa dag. De skulle bäras i båtar av hennes egna krigare som en särskild hedersbetygelse. När drevljanernas sändebud nådde fram till hennes palats kastades dem i djupa gravar som hon låtit gräva. Där begravdes de levande. Strax därpå, krävde Olga att drevljanerna skickade andra sändebud. På den här tiden var det vanligt att man först tog ångbad för att tvätta sig ren innan de officiella plikterna började. Efter en lång färd var ångbad välkommet – men det dröjde inte länge efter det att sändebuden gått in i ångbastun förrän dörrarna låstes och huset sattes i brand. De brändes levande. Slutligen reste Olga till Drevljanernas land för att fira en hednisk fest vid hennes dödade makes grav och sörja honom. När de drevljanska adelsmännen druckit stora mängder alkoholhaltiga drycker beordrade Olga alla hennes krigare, som var nyktra, att döda dem alla där de satt, vid foten till gravkullen där hennes make var begravd.

Den hedniska Olga hade hämnats som en hedning. I hennes hämnd fanns något rituellt. En slags trefaldig hämnd som följde det vanliga mönstret för slaviska begravningsseder. Kroppar lades vanligtvis i båtar efter döden – vilket är en gammal rysk tradition. Kremering var också vanligt i alla ryska länder. Ibland hände det att man offrade människor under rituella fester vid den dödes grav. Nu, när den rituella hämnden var överstånden, kunde Olga börja sin personliga vendetta.

Hon lät sina arméer angripa drevljanernas huvudstad Korostenj (nuvarande Ikorostj, reds. anm) som förstördes. Vendettan slutade med att drevljanerna försvann ur historien.

Olga låter sig döpas. En målning av Serhiy Kyrylov.

Olga reste till Konstantinopel år 954. Under den här resan lät hon sig döpas och bli upptagen av den kristna gemenskapen. Hon förstod att kristendomen var nödvändig för att komma i åtnjutelse av de kulturella rikedomar som fanns hos romarna och väst. Men det var inte enbart ett politiskt beslut att acceptera kristendomen. Hon hade fått sin beskärda del av livets plågor. Förlusten av en älskad make, våldsamma handlingar för att hämnas hans död, en nerbrunnen stad med civila offer – allt satte spår i hennes själ. Olga hade strävat efter att göra det rätta. Trots allt hade hon försökt att alltid vara rättvis och medmänsklig mot alla.

När hon kom hem till Kiev försökte hon övertala sonen Svjatoslav att konvertera. Men han var en övertygad hedning. Han dyrkade Perun, som var den slaviska motsvarigheten till Tor. Istället påbörjade hon ett projekt som gick ut på att bygga kyrkor i Rus. Olga grundade en kyrka tillägnad den Heliga Visdomen (Sofia). Den invigdes den 11 maj, år 960.

Som kristen hamnade Olga i onåd hos delar av eliten, sådana som fortfarande var hedningar. Hon förlorade inflytande när sonen Svjatoslav samlade all makt hos honom själv. Han dödade några kristna och förstörde några av de kyrkor som Olga låtit bygga. När hon blev gammal och skröplig tvingades hon ha en präst vid sin sida i smyg. Hon begravdes enligt kristen ritual och allt hedniskt var bannlyst. Olga fick aldrig se det själv. Men hon lade grunden till att hennes sonson storfurst Jaroslav I av Kiev kunde ena Rus under kristendomen i början av 1000-talet. Jaroslav I:s maka var den svenske kungen Olof Skötkonungs dotter Ingegerd Olofsdotter.

En staty restes över Olga i Kiev år 1911. Den raserades av bolsjevikerna 1919. Men statyn över den heliga Olga av Kiev restes på nytt 1996.

Av Carl Gram