Antalet rapporterade fall är konstant, samtidigt som invandringen från högriskområden ökat markant.
Sverige har ett nationellt mål att hivinfektion hos asylsökande och nyanlända anhöriginvandrare ska identifieras inom två månader och för grupper från högriskområden inom sex månader. Förra veckan presenterade Smittskyddsinstitutet sin årliga sammanställning av antalet hiv-fall som anmäldes i Sverige 2012. Den visar att det fortfarande återstår en hel del arbete för att kunna nå det nationella målet.
Inom svensk sjukvård finns allvarliga brister i kunskaperna om hiv. Närmare fyra av tio smittade individer får ingen diagnos, trots att de redan haft kontakt med sjukvården med hiv-relaterade symptom. Sen diagnos innebär större lidande för personer som bär på hiv-virus och stora samhällskostnader i onödan.
Enligt Smittskyddsinstitutet anmäldes 441 fall av hiv i Sverige förra året av dessa var 288 personer, 65 procent, utrikes födda. De kan ha smittats såväl utomlands som i Sverige. Majoriteten av de utrikesfödda är dock inte nysmittade, utan har fått en sen diagnos där bromsbehandling mot hiv rekommenderas. Smittskyddsinstitutets sammanställning för 2012 visar att 44 personer rapporterades ha utvecklat aids en majoritet av dessa var utlänningar.
En relativt stor andel av de nya fallen är så kallade sena testare, det vill säga att personerna redan när hiv-infektionen upptäcktes hade ett försämrat immunförsvar (definierat som att antalet CD4+-T-celler har sjunkit till 350 celler per mikroliter eller lägre). En person som har mindre än 200 i CD4+-T-celler utvecklar aids-relaterade symptom.
Personerna kommer in sent och en hel del har redan varit i kontakt med sjukvården tidigare och visat hiv-relaterade symptom. Trots detta har läkarna inte gjort några hiv-tester, säger Anders Sönnerborg, professor i klinisk virologi och infektionsläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
I Sverige erbjuder man asylsökande och anhöriginvandrare som kommer hit, gratis hälsotester för att hindra spridning av HIV i samhället. Landstingen har ansvaret för att skicka ut information om möjlighet till hälsosamtal och gratis hälsotest. Men det finns ingen central myndighet som kontrollerar att alla som flyttat till Sverige får information om erbjudandet om gratis hälsotest och följer upp på hur många invandrare som tagit ett gratis hälsotest när de väl är bosatta i en kommun.
Det stora problemet är att gratis hälsotest erbjuds av olika aktörer, säger Jan Albert, professor i smittskydd på Karolinska Institutet.
I Sverige har landstingen ansvaret för att nå ut med den preventiva hälsoinformationen till traditionella grupper såsom asylsökande, anhöriginvandrare och arbetskraftsinvandrare. Men för utrikesfödda personer som kommit hit på andra sätt är det svårare att nå ut med information om möjligheten att testa sig för sjukdomar såsom HIV.
Det finns invandrargrupper som ingen talar om, till exempel turister och andra som väljer att stanna kvar i Sverige, säger Margarita Lopez, verksamhetschef på organisationen Noaks Ark Syd.
Civilsamhället är en viktig aktör för att stötta myndigheterna i deras hälsopreventiva arbete och frivilligorganisationer såsom Noaks Ark, HIV-Sverige och trossamfund hjälper till med att slussa utrikesfödda in i det svenska samhället. Landstinget i södra Sverige, Region Skåne, samarbetar med Noaks Ark Syd för att informera utrikesfödda personer som anlänt till landet om möjligheten till gratis hälsotester.
Tolkar behövs och de måste utbildas för att kunna tala om hiv. Vi rekryterar tolkar bland utländska studenter. De hjälper oss när Noaks Ark syd informerar målgruppen, som besöker skolor som bedriver SFI-undervisning för olika invandrargrupper, Samtidigt utbildar vi professionella tolkar som användes bland annat inom Sjuk och hälsovård säger Margarita Lopez.
Trots all hjälp från volontärer kan vägen vara snårig för en utrikesfödd person som vill uppsöka sjukvården för att genomgå ett HIV-test. Språket är ett hinder på vägen en person som inte förstår svenska kan ha problem att ringa till en vårdcentral och använda automatiskt knappval för att nå receptionisten och boka tid hos läkaren. Dessutom måste den utrikesfödde personen som inte kan svenska känna sig bekväm med att använda sig av tolkhjälp för att kunna berätta för läkaren att det kan finnas skäl att testa sig för hiv. Det är inte alla som vill eller vågar detta.
De senaste åren har migration till Sverige ökat från Afrika, Mellanöstern och Asien regioner som visat sig vara högriskområden för sjukdomar såsom hiv och TBC. Enligt Migrationsverket kom 111 090 utrikesfödda personer till Sverige under 2012. En person som bär på hiv är smittsammast i början, som nysmittad, eller i slutskedet då aids utvecklas. I bägge fallen är virusmängden alldeles för hög i blodet och immunförsvaret allt för svagt för att kunna bekämpa viruset i blodet. Smittsamheten ökar drastiskt.
Enligt Smittskyddsinstitutet lever i dag cirka 6 200 personer med känd hiv-diagnos och har kontakt med infektionssjukvården i Sverige. Inom den heterosexuella gruppen förekommer huvudsakligen sekundär spridning från partner till partner medan klusterspridning är vanligast inom den homosexuella gruppen (MSM) och injektionsmissbrukarna. Andelen patienter som är under hiv-behandling i Sverige 2011 uppgick till 85 procent av den kända hiv-populationen och är jämt fördelat mellan könen. De övriga femton procenten har CD4-tal på god nivå, ett bra immunförsvar, som gör att läkarna på infektionsklinikerna bedömer att behandling inte behöver sättas igång. Trenden de senaste åren har dock varit att antalet patienter som kommer i behandling ökat.
Risken att smitta är så liten att de personer som är i väl fungerande behandling inte bidrar till spridning av HIV i samhället, säger Torsten Berglund, utredare på Avdelningen för analys och prevention på Smittskyddsinstitutet.
I vintras presenterade Smittskyddsinstitutet resultaten från undersökningen Tidig eller sen hiv-diagnos. Undersökningen genomfördes i samarbete med Karolinska Institutet för att komma fram till när en HIV-diagnos ställs i sjukdomsförloppet så att den person som bär på hiv kan få behandling i rätt tid och minska ytterligare smittspridning och spara sjukvårdskostnader för samhället. I Sverige får drygt hälften av alla rapporterade hiv-fall deras behandling försent.
Känner man inte till sin hiv-infektion vet man inte heller om att man ska skydda andra, säger Jan Albert.
Inom läkarvetenskapen betraktas hiv numera som en livsstilssjukdom som diabetes, och forskarrön visar att personer i väl fungerande behandling inte kan smitta andra. Men hiv är en politiskt känslig fråga som gör att politiker och myndigheter håller fast vid synen på sjukdomen som smittsam och dödlig i stället för att föreslå lagändringar som kan bidra till förändrade attityder och förhållningssätt gentemot personer som bär på hiv och deras anhöriga.
Av Carl Gram
Artikeln publicerades ursprungligen av Dispatch International 30 april, 2013.