PISA 2018: Beror den svenska skolkrisen på socioekonomiska faktorer eller något annat?

Fortfarande finns det stora kunskapsskillnader mellan svenska elever och invandrarelever i den svenska skolan – det avslöjar den internationella kunskapsmätningen PISA 2018 som presenterades under tisdagen. Anders Auer på Skolverket menar att socioekonomiska faktorer är förklaringen bakom elevernas olika kunskapsnivåer. Han tror också att skolkrisen i utsatta områden kan lösas genom att allokera mer resurser dit.

newsgram | Nynäshamn den 3 december 2019

| DEN SVENSKA SKOLAN | Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson presenterade på tisdagsmorgonen svensk tid resultaten från organisationen OECDs Pisa-undersökning från 2018. Pisa mäter kunskap i läsförståelse, matematik och naturvetenskap bland 15-åringar över hela världen. Den senaste mätningen visar att kunskaperna hos elever i den svenska skolan fortsätter uppåt.

• I läsförståelse ökar Sveriges poäng från 500 till 506.
• I matematik ökar poängen från 494 till 502.
• I naturvetenskap ökar poängen från 493 till 499.

Sverige hamnade på sjunde plats med 506 poäng bland OECD-länderna med Estland i topp med 523 poäng. OECD-genomsnittet ligger på 487 poäng. Allra bäst resultat i PISA 2018 fick Kina med 555 poäng.

Sverige är det land i PISA 2018 där störst andel 15-åringar uteslutits från att genomföra undersökningen – 11 procent – på grund av att de har varit nyanlända migranter, uppger SR Ekot. I PISA 2018 är täckningsgraden 88 procent för OECD-länderna i genomsnitt – Sveriges täckningsgrad i Pisa-mätningen är 86 procent, vilket är lägre än tidigare undersökningar. Från myndighetshåll pekar man på socioekonomiska faktorer som förklaringsmodell för att förstå kunskapsgapet mellan svenska elever och elever med invandrarbakgrund i den svenska skolan.

Skolverket presenterade PISA 2018 på tisdagen. Foto: Henrik Montgomery/TT

Här följer en intervju med Anders Auer på Skolverket – han har arbetat med den svenska Pisa-undersökningen det senaste året.

Hur pass statistiskt säker är det svenska resultatet i Pisa-undersökningen?

Det finns ju alltid en statistisk osäkerhet. I runda tal handlar det om, ungefär tre poäng, säger Anders Auer, undervisningsråd på Skolverket, till newsgram.

Varför exkluderades drygt 11 procent av eleverna i den svenska skolan från att delta i Pisa-undersökningen?

Det finns flera orsaker till det. En orsak, är att vi har vissa elever med fysisk funktionsnedsättning eller emotionell funktionsnedsättning som inte kan göra undersökningen. De exkluderas, säger Anders Auer.

Han fortsätter.

Sedan är det dessutom så att elever som så pass nyligen har anlänt till Sverige och inte hunnit lära sig det svenska språket kan inte förväntas genomföra Pisa-provet. Exkluderingsreglerna som vi använder för att exkludera elever är lika i hela världen för alla länder. Men vad som har gjort att exkluderingsgraden har ökat i Sverige, det beror med största sannolikhet på att vi har fått fler nyanlända elever in i det svenska skolsystemet.

Du nämner att det här är en internationell undersökning. Varje undersökning görs ju på respektive lands officiella språk. Om det till exempel har kommit en stor grupp nyanlända elever från vissa språkområden som omfattas av OECDs Pisa-undersökning. Varför har man inte låtit de eleverna göra provet på deras modersmål? Till exempel arabiska om Pisa-undersökningen görs i ett arabland.

Jag förstår hur du menar. Ja, det är en intressant frågeställning. Men det är inte så man har. Man försöker ju mäta elevernas kunskaper i test i det språk som så att säga gäller i det landet. Det är så man har bestämt. Sen är det nog så att, jamen jag håller med, jag kan förstå din synpunkt på det sättet. Men många av de länderna, om vi har en hel del elever från Afghanistan och Somalia, så är inte de här länderna med i Pisa. Så det finns inte på det språk som de pratar i Somalia eller Afghanistan, säger Anders Auer.

Han fortsätter.

I praktiken skulle det ändå bli väldigt komplicerat. Men det är som sagt inte så som vi gör helt enkelt. Man vill veta vad de här eleverna, som nu befinner sig i Sverige, så är det relevant att vad de kan utifrån det svenska språket. Det är så man har bestämt på internationell nivå.

Utifrån resultatet i den här Pisa-undersökningen, vilka åtgärder tycker ni att man ska vidta för att Sverige ska bibehålla positionen eller få bättre resultat nästa gång?

Utifrån Pisa-data kan man egentligen inte säga vad vi ska göra. Det tillhör liksom inte riktigt mitt bord att komma med de förslagen när det gäller kunskapsresultaten. När det gäller likvärdighetsresultaten så är det ju faktiskt resultat i Pisa-undersökningen som visar att vi har en omvänd kompensatorisk resursfördelning i den bemärkelsen att på de skolor där vi har störst behov utav bra lärare och bra stöd där har vi tyvärr lägre andel behöriga lärare i Sverige jämfört med de skolor som har ganska väl förspänt utifrån elevernas socioekonomiska bakgrund. Så där har vi helt klart någonting att jobba med. Så långt kan man sträcka sig, säger Anders Auer.

Men det innebär ju en form av straffbeskattning för de familjer som sköter sig. De familjerna placerar sina barn i bra skolor. Sedan ser de hur politikerna överför extraresurser till invandrartäta skolor. Det är en form av straffbeskattning.

Det får bli din tolkning. Men alla länder tillämpar någon form av kompensatorisk resursfördelning på det sätt att man försöker utjämna elevernas livschanser. Det ska alltså inte spela någon roll vilka föräldrar man har, vilken bakgrund man har och vilken skola man går på. Man försöker utjämna det här så att det ska bli så rättvist som möjligt utifrån ett sådant perspektiv. Det har man till viss del lyckats med. Men man lyckas inte fullt ut. Om du politiskt sett har åsikter om det, det ska inte jag lägga mig i. Du får ha din åsikt naturligtvis. Men de flesta partier i dag är överens om att vi ska ha en kompensatorisk resursfördelning längs hela den politiska skalan som vi har representerad i riksdagen. Det är jag ganska övertygad om, säger Anders Auer.

Men då talar man om socioekonomiska förklaringsmodeller?

Precis. Eftersom den socioekonomiska bakgrunden i hög grad påverkar resultaten. Det kan du läsa om i vår rapport. Där beskriver vi hur mycket den socioekonomiska bakgrunden påverkar. Det är ett samband som vi har sett under många år som också finns i andra länder. Eftersom det korrelerar med resultaten så blir det också så att skolor som har en mycket mindre gynnsam socioekonomisk sammansättning, alltså utsatta skolor, där föräldrarnas utbildningsnivå är låg och arbetslösheten kanske är högre. Där är resultaten generellt lägre. Dessa elever är i ännu högre grad i behov av en bra utbildning, säger Anders Auer.

Jag tycker inte socioekonomiska förklaringsmodeller täcker in allt. Då blir min följdfråga: Är intelligens ärftligt?

Det är inte sådant som vi undersöker i Pisa, säger Anders Auer.

Vore det inte en fördel om man utgick från IQ-kartor för att se hur olika grupper presterar? Du pratar om att man ska utjämna resultat, helst höja, så det inte blir så stora skillnader. Om intelligens är ärftligt då kan man inte utjämna skillnader eftersom det är en medfödd egenskap hur pass mycket man förmår att prestera.

Jag tror att forskningen säger att givet en elevs intelligens så har du en bra lärare så kan du lära dig mer än om du har en mindre bra lärare. Oavsett vilken intelligensnivå du ligger på. Det är på det sättet man kan påverka. Det handlar om att utjämna livschanser. De elever som har det svårare, oavsett om det beror på medfödd, nedärvd, intelligens eller hemförhållanden så ska man ju ge eleverna möjlighet att utvecklas så långt som det är möjligt, förklarar Anders Auer.

Utifrån ett liberalt, och därmed individualistiskt perspektiv så kanske man ska se på varje individuell elevs medfödda begåvning. Man kan inte ställa högre krav på eleverna än vad de förmår att prestera.

Det handlar om att ge eleverna bra förutsättningar. Den här Pisa-undersökningen visar att de skolor som verkligen har stora behov och som har sämre förutsättningar har en lägre andel behöriga lärare jämfört med andra skolor. Då är det verkligen inte lätt att uppnå goda kunskapsresultat. Det finns vissa missförhållanden som man bör titta på, säger Anders Auer.

Jag tycker det låter som att du lägger en stor del av ansvaret på lärarkåren. Men du tittar inte på eleven.

Nej, lärarkåren ska vi inte lägga skulden på. Alla är nog överens om att bra lärare gör väldigt stor skillnad. Det handlar mer om att de som tillför resurser, kommunerna ute i landet och även vår regering när de tillför bidrag och resurser underlättar så att man i högre grad kan få de bästa lärarna till de skolor som mest behöver dem. Vi ska inte klaga på lärarna. Vi har en stor lärarbrist. Det är ett stort problem. Absolut. De lärare som är kvar i skolan och kämpar ska man inte skylla på för att vi har ont om lärare. De är där och jobbar. De ska vi vara rädda om, säger Anders Auer.

När jag skrev en artikel om lärarbristen i den svenska skolan för något år sedan saknades det 77 000 behöriga lärare enligt en prognos. Det ska bli intressant att se hur man ska få fram de här 77 000 behöriga lärarna i Sverige.

Det är en utmaning. Det är inget snack om den saken.

Av Carl Gram