Personligt: Anna Hagwall

av | 21 januari, 2018

I ett helt liv har den ungerskfödda konservativa politikern Anna Hagwall levt i skuggan av samhällssystem som kan betecknas som totalitära. I denna intervju berättar hon om de första åren i det kommunistiska Ungern som fick henne att söka lyckan i Sverige i början av 1970-talet – och om tiden som politiker i Sverige när det mångkulturella projektet tog fart på riktigt.

[NewsGram – Nynäshamn 21 januari 2019]

Ungerskfödda politikern Anna Hagwall, snart 65 år, började sin politiska resa i det nya milleniet – när hon tillsammans med en klick SD-idealister delade ut flygblad i Stockholmsförorten Täby. Detta var alltså åren runt sekelskiftet. Under en stycke tid hade Anna Hagwall känt ett behov av att vilja återgälda en del av allt det som Sverige gett henne genom politiskt engagemang. Hon sonderade terrängen hos några politiska partier. Men det var det konservativa budskapet i Sverigedemokraternas partiprogram som kom att tilltala henne allra mest. Vid den här tidpunkten (red. 2001/02) hade Sverigedemokraterna inte kommit in i riksdagen – så det gick ganska snabbt för Anna Hagwall att göra sig ett känt namn lokalt och bli en av spetskandidaterna i landstings- och riksdagsvalet 2002.

 

Politikern Anna Hagwall har gjort en livsresa få förunnat – från förtrycket i det kommunistiska Ungern till åsiktskorridoren i det mångkulturella Sverige.
Foto: Privat

 

Uppståndelse utan dess like

Det dröjde dock några år innan Anna Hagwall nådde ända fram och kunde börja arbeta politiskt på heltid. När Erik Almqvist lämnade rikspolitiken år 2012 klev Anna Hagwall fram som hans ersättare i riksdagen. Hon skötte det politiska arbetet väl. Två år senare valdes hon in på eget mandat. Sedan sedan dess har hon haft en plats i riksdagen. Allting gick bra tills den ödesdigra dagen då hon lämnade in en motion i riksdagen. I den nyligen utgivna boken ”PRISET” beskriver Anna Hagwall vad som hände med egna ord:

”Hösten 2016 lämnade jag in en motion där jag föreslog större ägandespridning av media, att presstödet skulle tas bort och att SVT skulle vara en tevekanal som alla andra och kunna väljas bort”.

Reaktionen på min motion var hårresande aggressiv. Efter  några dagar hade SvD en hel sida om min ondskefullhet med bild på mig som antisemitismens ansikte.”

I den omdiskuterade riksdagsmotionen beskrev hon att det fanns en ojämn ägandekoncentration av svensk media – men hon pekade aldrig ut någon etnisk grupp berättar professor Karl-Olov Arnstberg i en nyinspelad lördagsintervju med Svensk webbtelevision. Enligt honom drog alla andra sina egna slutsatser i diskussionen som uppstod -om vilken grupp som skulle komma att granskas om Anna Hagwalls motion hade klubbats genom i riksdagen. Uppståndelsen i media gjorde att SDs ledning bestämde sig för att avpollettera den stridbara Anna Hagwall. Hon fick lämna Sverigedemokraterna. Efter en viss betänketid valde hon att stanna kvar i riksdagen som en politisk vilde och fortsätta sin politiska gärning. Förra året arrangerade Anna Hagwall en rad välbesökta och uppskattade seminarier i riksdagshuset – och i Dalarna är hon populär bland vanligt folk.

Anna Hagwall är aktuell som en av tolv essäförfattare i etnologiprofessor Karl-Olov Arnstbergs antologi ”PRISET”. Boken är utgiven av Debattförlaget.

Här följer intervjun med henne.

Vilket är ditt första barndomsminne från Ungern?

Jag och min tvillingsyster, vi var cirka tre år gamla, fångade en liten igelkott när vi lekte en fin försommardag, medan mamma och mormor jobbade i vår vingård.

Igelkotten släppte vi för vi blev så rädda för taggarna och den spetsiga nosen!

Hur påverkades din familj av förtrycket i Ungern?

När kollektiviseringen kom igång tvingade de min mormor att lämna ifrån sig sin markegendom. Det kom två starka polismän och mormor tvingades inför våra ögon att intyga att hon lämnade marken till kollektivet frivilligt.

Det hände min fars familj också, men jag var vittne till den första händelsen. Därför satte den skräck i mig. För den ungerska bonden betydde mark liv eller död. Det var därför man jobbade och slet, för att förvärva markegendom. Det var fattigt och eländigt att leva på 50- och 1960-talen i hela Östeuropa. Som ung är man ändå bekymmerslös och lycklig om man har bra föräldrar och ett kärleksfullt hem. Det hade jag. Om man dessutom inte har sett annat och inte kan jämföra sig med andra är man ganska nöjd ändå.

Jag tror att det finns fler neurotiska och olyckliga människor bland rika.

Vad var det som fick dig att ta steget och lämna Ungern bakom dig?

Jag gifte mig med en man som redan bodde i Sverige. Vi bestämde oss för att Sverige var ett bättre land att bo i än Ungern på den tiden.

Vilka personliga minnen har du från den sovjetiska ockupationen av Ungern år 1956?

Jag var liten då – men mina kusiner var en generation äldre. De drabbades hårt. Två av mina kvinnliga kusiners män råkade illa ut. Både paren var nygifta. Unga, universitetsutbildade, fina killar som efter revolten fick fly till Västeuropa. De återsåg inte sina familjer förrän muren föll.

Varför kom det folkliga upproret att kuvas den gången i Ungern?

Sovjetunionen kunde inte riskera att andra länder följde Ungerns exempel och kastade ut ockupationsmakten.

 Varför är skillnaden i världsbild så stor mellan Sverige och Ungern i frågor som invandring, historia och kultur?

Det ungerska folket har vid åtskilliga tillfällen i historien upplevt förtryck och hot mot landets existens. Exempelvis 150 år av osmansk ockupation på 1500- och 1600-talen. 400 år av österrikisk monarki. 45 år av sovjetisk kommunism för att nämna de viktigaste. Det värsta för ungrarna var ändå vid 1920 års fredsförhandling i Versailles då segrarmakterna beslöt att ta ifrån Ungern två tredjedelar av sitt territorium. Inget annat land blev straffat så hårt som Ungern. Det är fortfarande ett öppet sår när man säger ortnamnet Trianon där avtalet undertecknades.

Ungrarna har tagit lärdom av händelserna och därför värderar man självständighet och eget bestämmande så högt. Ungern har under sin tragiska historia hunnit få fantastiska hjältar, frihetskämpar, poeter, författare, politiker som är goda förebilder för folket än i dag. Deras minnen hålls levande och vårdas, i skolan lär man ut deras betydelser och alla ungerska familjer äger böcker med och om de här hjältarna.

Jag själv utsåg tidigt en litterär figur som förebild. Det är hjälten Timár Mihály i boken ”Guld värd” som är skriven av författaren Jókai Mór. Hjälten i boken är genomärlig, hjälpsam och har de rättslösa, fattiga massornas intresse framför ögonen. De är utsugna och förtryckta av överheten, det vill säga aristokratin i 1800-talets Österrikisk-Ungerska Monarki. Boken handlar egentligen om  hjältens komplicerade kärleksliv och är väldigt romantisk och underbar. Böcker av Jókai finns översatta till svenska eftersom han var en firad och uppskattad författare i hela Europa under monarki-tiden.

Än i dag lever jag efter de levnadsregler som Timár Mihály gav inspiration till. Det är stor skillnad mellan Ungern och Sverige på den punkten.

Vilken betydelse har media för åsiktsbildningen i ett land?

Jag skulle tro att det är avgörande. Majoriteten av människorna är inte intresserade av politik och tar inte aktivt reda på saker och informerar sig inte från alternativ media. Då blir det medias bild som gäller.

Varför vill du avskaffa presstödet?

Presstödet snedvrider den fria konkurrensen, med presstödets hjälp kan man styra vilka åsikter som ska belönas, och sist men inte minst, det är inte skattebetalarnas uppgift att hålla media med inkomster.

Hur försöker svenska politiker och staten att påverka åsiktsbildningen i public service och sociala medier?

Det verkar vara en frivillig symbios mellan makten och media i Sverige. Med den totala samstämmigheten mellan dem måste det till starka krafter som vågar utmana åsikterna. Svenskarna är ju världens mest konsensusstyrda folk så media och politikerna har det lätt.

Vad hände när du lämnade in riksdagsmotion om ägandekoncentrationen av svensk media?

Mitt parti fick panik och ville inte bli förknippade med mina åsikter. Följaktligen övergav de mig så fort det gick.

Varför övergav SD dig?

Som jag skrev i boken, partiet har länge jobbat med att tvätta bort antisemitstämpeln. I mitt fall gick de för långt och valde feghet och lögn istället för sanning och handling.

Varför genomskådade ingen att journalisterna drev ett drev i egen sak mot din person för att ägandekoncentrationen skulle slippa granskas (om din motion blivit till verklighet)?

De har naturligtvis genomskådat det – men man hugger inte den hand som föder en. Släkten Bonnier har så stor makt att ingen vågar utmana dem, framförallt inte de som är beroende av dem.

Vilka gav stöd till dig under och efter den här tiden?

Mina vänner och många anonyma personer som skrev att de håller med mig, men inte vågar stå för sina åsikter öppet på grund av väntande repressalier.

Kan du tänka dig att kandidera till riksdagen i höst om du får frågan från ett politiskt parti som delar dina politiska åsikter?

Nej, det kan jag inte. Jag har sagt det redan då när jag var ledamot för Sverigedemokraterna att efter nuvarande mandatperioden går jag i pension. Som min karriär utvecklades, med uteslutning ur partiet, känner jag ingen dragning till yrkespolitik. Jag skulle vilja ha några lyckliga år med min familj, barnbarn, lite resor och framför allt lugn och ro i själen.

Vilken livsregel vill du föra vidare till dina barn och barnbarn?

Jag har tre som jag kallar för mitt motto i livet:

– Dämpa ditt ego med tillhörande maktbegär och girighet

– Gör gott där du står och mot människor som korsar din väg

– Stå för dina åsikter som du tror på rakryggat, oavsett pris

Av Carl Gram

Regler för kommentarer:

Kommentarer granskas inte före publicering. Det innebär att den som skriver en kommentar själv ansvarar för kommentarens innehåll. Den som skriver kommentarer ska följa svensk lag. Kommentera gärna, håll god ton, var artig, hota aldrig och framförallt använt sunt förnuft.

Kommentera